Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Evangeliska kyrkomöten. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVANGELISKA KYRKOMÖTEN 437
väl kyrkomötet med riksdag och regering, men det har
däremot ensamt avgörandet i fråga om kyrkans böcker.
Värdefull är ock dess rättighet att självt utse kommittéer samt
att föranstalta om utredningar och jämväl att för dessa och
andra ändamål (»till befrämjande av kristendomskunskap och
kristligt liv samt för uppgifter, vilka äro att anses gemensamma
för församlingarna») besluta om viss begränsad uttaxering av
församlingarnas kyrkokassor (högst 20 penni pr person). Den
nyaste lagstiftningen (framför allt religionsfrihetslagen) har genom
att accentuera kyrkans självständighet även bidragit att stärka
kyrkomötets ställning. Detta skulle ytterligare bliva fallet, om
det nu vilande förslaget till en kyrklig centralstyrelse komme
att genomföras: av den föreslagna kyrkostyrelsens sex
medlemmar skulle fyra väljas av kyrkomötet.
Av den översiktliga framställning, som jag här försökt giva
av några typiska folkkyrkomöten, synas vissa allmänna rön
kunna vinnas. Den fria evangeliska folkkyrkan måste förstå
att tillgodogöra sig såväl arvet från gångna tider som samtidens
erfarenhet. Det förefaller, som skulle den kyrkorepresentation ha
de största möjligheterna att fylla sin uppgift, vilken i någon
mån förbinder de båda historiska huvudtyperna av kyrkliga
synoder: det gamla provinsialkonciliets och den reformerta
sy-nodalordningens. Endast så tillvaratas helt både kontinuitetens
och det nutida lägets krav, tillgodoses det kyrkliga ämbetets
och lekmannaelementets berättigade anspråk. Vidare synes vår
översikt lära oss, att den viktigaste förutsättningen för att ett
kyrkomöte verkligen skall bli en levande medelpunkt för
kyrkans liv är dess förmåga av positivt initiativ, dess möjlighet
att böja samman och bringa till uttryck alla uppbyggande krafter,
allt spontant och äkta kristet liv inom kyrkan. Detta betyder
ytterst mera än rent formella och negativa befogenheter. Men
för att detta skall kunna ske, synes det vara av högsta vikt, å
ena sidan att ett organiskt och levande samband existerar
mellan den centrala kyrkoförsamlingen och motsvarande lokala och
diocesana organisationer — betydelsen härav ökas i ett
vidsträckt land, som rymmer skilda religiösa typer —, å den andra
att den centrala kyrkoförsamlingen icke i onödan insnöres i
parlamentariska arbetsformer, hämtade från det politiska livet,
eller bindes i sin handlingsfrihet av rent formella hänsyn. Slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
