Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den brittiska generalstrejkens lärdom. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 ESKIL SUNDSTRÖM
H. N. Brailsford omtalat i The New Leader kom denna
kommitté efter diverse överväganden till den onekligen överraskande
slutsatsen, att ingenting borde förberedas. Man resolverade, att
det skulle vara tillrådligt att i händelse av en generalstrejk
handla under trycket av stundens ingivelse. Följden blev, att
man i det avgörande ögonblicket icke visste vad som borde
vare sig sägas eller göras och i stället för klara order och
instruktioner utfärdades vaga och tveksamma tillkännagivanden — t. ex.
rörande de strejkandes ställning till livsmedelstransport — vilka
från första stunden berövade högsta strejkledningen auktoritet
och underminerade dess ledarställning. Den negativa attityden
på förberedelsestadiet kan icke tolkas som annat än ett bevis på
att vederbörande i själ och hjärta hoppades, att det stora hotet
aldrig skulle behöva förverkligas. Att använda
fackföreningsrörelsens sammanlagda kraftresurser som en pjäs i
underhandlingsspelet låg för en fantasifull opportunist som Thomas. Att
slå sig ned vid ett bord och kallblodigt på förhand beräkna hur
samhällets paralysering på mest effektiva sätt skulle kunna
genomföras gick hela hans kynne emot. Troligen hade man på ledande
arbetarhåll också på känn, att den som grundligt rustat för en
generalstrejk kan råka ut för den även mot sin vilja. När det
kom till kritan, befanns det att man trots all den tafatta
försiktigheten och rädslan för positiva beslut låtit driva sig för
långt. Hotet hade anlitats en gång för mycket. Som
målmedveten kraftyttring var generalstrejken — eller den nationella
strejken — på förhand meningslös. Enligt Brailsford’s analyser
av läget före strejkutbrottet var arbetarledningen 24 timmar före
det ödesdigra tolvslaget försänkt i inbördes splittring och bitter
personlig antagonism. Majoriteten inom ledningen var benägen
att godtaga premierministerns kompromissförslag i fråga om
kolkonflikten även oberoende av gruvarbetarledarnas egen
omedgörlighet. Det hade blott behövts ännu ett samtal med
premier-ministern i 10 Downing Street under den ödesdigra
söndagsnatten — det samtal som avböjdes på grund av den oförutsedda
strejken på Daily Mail — för att man, såvitt Brailsford har
rätt i sin diagnos, skulle ha fått uppleva en ny svart fredag.
Det finns i själva verket goda skäl att förmoda, att de
moderata fackföreningsledarna icke skulle ha tvekat att den 3 maj
desavouera sina antagonister inom kolarbetarlägret såsom sedan
skedde en vecka senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
