Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den brittiska generalstrejkens lärdom. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRITTISKA GENERALSTREJKENS LÄRDOM 447
ning fick ersätta tågtrafiken. Förklaringen är den, att de otaliga
personbilar som eljest gå i lyxtrafik nu konsumerade bensinen
i den stränga nyttans tjänst.
Automobilerna på Storbritanniens gator och vägar bröto
generalstrejkens makt. Icke ett ögonblick — efter strejkens två
första dygn — fanns den ringaste anledning till oro för de stora
städernas försörjning eller det medborgerliga lugnet. Den trygga
vetskapen att allt gick sin gilla gång om än i abnorma former
satte sin prägel på folkstämningen. I flera städer inträffade
sålunda att strejkande och ordningsmakt gemensamt anordnade
fredliga fotbollsmatcher, ett från produktionens synpunkt patetiskt
utslag av godmodighet, hur beundransvärt det för övrigt än må
vara som prov på fredligt sinnelag.
Det fanns på fjärde och femte dagen blott en undran kvar:
hur det hela skulle avvecklas. Två linjer funnos att välja mellan.
Den ena företräddes av ärkebiskopen av Canterbury och
understöddes av Mr Lloyd George och en grupp liberala. Det var en «
försoningsfred som de förordade. Den andra linjen, som inom
regeringen ansågs vara representerad av bland andra Mr Winston
Churchill och Mr Neville Chamberlain och inom liberala partiet
vann sympatier hos Lord Oxford (Asquith), Lord Grey m. fl.,
krävde ovillkorlig underkastelse som förutsättning för
underhandlingar. Ett sådant ställningstagande må under de första
dagarna, då det ännu rådde ovisshet om samhällets auktoritet,
ha betraktats som det enda tänkbara. Men onekligen fick delta
program, efter hand som generalstrejkens praktiska orimlighet i
den gestalt den tagit till full evidens klarlagts, över sig ett sken
av politiskt pedanteri. Ärkebiskopen av Canterbury var utan
tvivel språkrör för engelsk instinkt, då han ville förmå
regeringen att avstå från att sätta kronan på verket genom att
framtvinga en förödmjukande kapitulation.
Efterspelet till generalstrejken framkallade nu mera bitterhet
än själva strejken. Ytterlighetsriktningar inom arbetarrörelsen
ha tillfälligt eller varaktigt vunnit i styrka. Moderata ledare
våga icke höja rösten av fruktan för att utmana de många
frids-störare som ligga på lur efter tillfällen att ställa till oreda.
Möjligt är, att arbetarpartiets politiska flygel skall vinna i styrka
genom den fackliga rörelsens nederlag. Detta motsäges dock av
de tecken som framträtt till krafternas koncentrering mot en inre
konsolidering på ny grundval av fackföreningsrörelsen. Arbetar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
