Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Isvolski, Poincaré och världskriget. Av Yngve Lorents - Ett svenskt verk om lantbruket genom tiderna. Av Curt Rohtlieb - H. Juhlin-Dannfelt: Lantbrukets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 LITTERATUR
alltjämt vore i tillämpning. Poincaré, som till stöd för denna
förklaring anför delar ur ett den 16 november överlämnat brev, vari
franska regeringen säges icke kunna klarlägga sin hållning, förrän
ryska regeringen såsom den i saken mest intresserade meddelat sina
åsikter, framhåller med skärpa, att Frankrikes hållning vore »en stricte
conformité avec le traité» och förnekar, att något nytt moment
tillkommit. Men i så fall är också underlaget för Stieves vittgående
slutsats borta, och han är då nödsakad att söka andra bevis för
sin sats: »Beslutsamheten att gå ända till krig, till världskrig kan
således för Poincarés del anses säkert dokumenterad redan i november
1912». Denna beslutsamhet kan då lika gärna sägas härstamma från
den Poincarés företrädare, som slutit alliansen.
Därmed är ingalunda sagt, att Poincaré vid denna tidpunkt i någon
högre grad gick fredens ärenden. I samma brev till Isvolski, vari
han enligt sin egen tolkning ville begränsa Frankrikes åtaganden till
dem som alliansfördraget upptog, talade Poincaré också om sin
angelägenhet att visa, att Frankrike icke ville misstänkas för någon
»dé-faillance de concours». Och han var synnerligen angelägen om att
den pågående Balkankrisen icke skulle ge Österrike några fördelar,
som kunde försvaga Rysslands prestige. Men det är ett gott stycke
härifrån och till den »förbehållslösa anslutning till Ryssland», varom
Stieve talar. För att med säkerhet kunna bedöma detta fordras
emellertid ett utförligare franskt kompletteringsmaterial.
Frankrike behövde, såsom redan framhållits, få visshet om den ryska
alliansens hållfasthet och förmåga att i en avgörande stund stå
provet, liksom det även ville övertyga Ryssland om Frankrikes
förbundstrohet. Men det ville icke drivas vart som helst av sin
bundsförvant. Det vore att allför mycket underskatta statsmannen Poincaré,
om man med Stieve gör honom till en docka i Isvolskis händer. Han
torde minst lika ivrigt som denne ha eftersträvat en aktiv samverkan
mellan Ryssland och Frankrike, men han var angelägen om att
undvika, att denna samverkan icke skulle tillgodose Frankrikes intressen
gent emot Tyskland.
Yngve Lorents.
ETT SVENSKT VERK OM LANTBRUKET GENOM TIDERNA
H. Juhlin-D ann f eit .Lantbrukets historia, världshistorisk översikt
av lantbrukets och lantmannalivets utveckling. (Stockholm 1925. J.
Beckmans bokförlag, 875 s. Pris 30 kr.)
Nutida historieskrivning intresserar sig i regel mindre för de lysande
bedrifter, Clio traditionellt anses uppteckna, än för händelsernas dolda
krafter och förutsättningar. Man kan säga, att historieskrivningens
uppkomst är knuten till statslivets, men äldre än båda är närings,
livet. Litteraturen i ämnet visar, att Clio ej skäms för bekantskapen,
till båtnad utan tvivel för båda.
I äldre lider var ju lantbruket ej blott huvudnäringen och förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
