Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Nyckeln till Bottenhavet - Parlamentarismen och dess överman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 DAGENS FRÅGOR
tal, om flera stater i en framtid inbjudas att ansluta sig till
konventionen, kan bliva ännu större. Inom rådet skall det icke bliva svårt
för den makt, som så önskar, att vinna en röst för att bryta den
erforderliga enigheten. Och om en rättighet till ingripande med 2/3
majoritet konstitueras, så skulle rådets rekommendation ändå ha endast
moralisk betydelse. Den som med vapenmakt ville driva bort en
inkräktare från Åland, hade att såsom en given konsekvens räkna med
öppet krig. Finland kan ingripa genast, utan att invänta rådets
beslut. Men det komme att försvara sitt eget territorium under högst
ofördelaktiga villkor, utan föregående förberedelser, och försvaret
skulle bestå i ett angrepp över skärgården mot Åland, den
svåraste militära operation som kan tänkas. Sverige komme vid en
kränkning av Ålands neutralitet att intaga samma ställning som
övriga signatärmakter, utan möjlighet att inom konventionens ram
kunna ingripa, innan rådet fattat sitt beslut, och, om ett sådant icke
alls komme till stånd, fullständigt avstängt från alla rättsliga
åtgärder. I händelse av att främmande krigsmakt uppträder på Åland
inställa sig för Sverige dessa två alternativ: antingen absolut
passivitet med därav följande högst allvarliga konsekvenser för hela vårt
militärpolitiska läge eller ock en uppslutning som stridande part vid
Finlands sida.
Sovjet har i noter och telegram anmält, att det icke godkänner
Ålandskonventionen, icke önskar ansluta sig till denna samt
överhuvudtaget anser hela frågan icke kunna regleras utan dess medverkan.
Ryssland är sålunda icke ens juridiskt hindrat att förlägga
operationer till Åland. Det kan när som helst skapa ett läge med ryska
trupper på Åland och Karelska näset; Finland kämpande för sitt
oberoende och Sverige ställt inför valet mellan krig och fred. Det
ankommer då på N. F:s förstärkta råd att enhälligt besluta — och
eventuellt verkställa — åtgärder för neutralitetsbrottets beivrande.
Utsikterna för att den fridstörande skall på denna väg bli effektivt
näpst äro sålunda i sanning föga betryggande.
Om man, enligt Montesquieus beröbida mönster,
skulle söka angiva principen för det moderna
parlamentariska styrelseskicket, bleve denna ofelbart: demokratien.
Parlamentarismen i modern skepnad är, enligt de ivriga
anhängarnas övertygande försäkringar, det demokratiska statsskicket per
pré-férence. Utan parlamentarism ingen äkta demokrati och omvänt.
Därmed torde ock, från rättrogen synpunkt betraktad,
parlamentarismen ha erhållit tillfyllestgörande laga förvärvstitel. Ty med
demokratismen som rättsgrund, vad låter sig då ej försvara? De bärande
principerna för statsskicken hade författaren till De Tesprit des lois
sökt fastställa med ledning av historiens och modefilosofiens
vittnesbörd. Parlamentarismens förkunnade grundprincip är något annat
och mera: ett lösensord och en kampsignal. Demokratien har blivit
en sorts magisk formel, inneslutande obestämda löften om allehanda
framtida sällheter och påkallande vördnadsfull underkastelse. Det
Parlamentarismen
oeh dess överman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
