Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Herr Rydéns livsintresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 DAGENS FRÅGOR
tämligen givet, ty herr Rydéns livsintresse har sedan länge gått ut
på bl. a. att försvåra förutsättningarna för vårt lands privatläroverk
och att undergräva deras ställning. Skolans genomgående
förstatligande är nämligen en av de stora tankarna i hans skolpolitiska
program, och denna tanke inrymmer så gott som ingen plats åt det
enskilda initiativet och den enskilda verksamheten på detta område.
Trots det dödvatten, i vilket skolkommissionens förslag råkat, har
herr Rydén på ett synnerligen skickligt och målmedvetet sätt arbetat
på förberedande åtgärder för att förverkliga denna del av
förslaget. Ännu är i färskt minne den av honom ledda attacken emot
privatläroverken, som vid förra årets riksdag resulterade i en del
skärpta bestämmelser för statsunderstödet till dessa, vilka delvis
inneburo småaktiga ingrepp i deras inre organisation och en begränsning
av deras rörelsefrihet, och för vilka några bärande skäl överhuvud
icke kunde anföras. Den outtalade, men verkliga motiveringen var
ett »livsintresse», som en gång för alla ställt dem på avskrivning;
den officiella däremot var fullkomligt statsutskottsmässig och ordade
om nödvändigheten av ökad kontroll över statsbidragens användning.
Man får göra vår store skolpolitiker den rättvisan, att denna hans
gång på gång dokumenterade animositet mot privatskolorna
åtminstone delvis är principiellt motiverad. I sin övertro på själva
organisationens betydelse på skolans område synes han a priori vara böjd
att underkänna värdet av de mera fria former, under vilka de
enskilda skolorna och särskilt den 8-klassiga flickskolan ännu kunna och
få arbeta. Denne märkelige pedagog av mera preussiskt än modernt
snitt synes däremot vänta sig allt av ökat statsinflytande, ökad
byråkratisk kontroll, ökad uniformering av skoltyperna. För den som
icke kan dela tron på det allena saliggörande i ett dylikt skolpolitiskt
ideal är det emellertid en klen tröst att hans energiska och
konsekventa strävan att förverkliga detta ideal icke beror på mera tillfälliga
stämningar och uppfattningar, utan bottnar i hans principiella syn
på våra skolproblem och deras lösning.
Närmaste anledningen till dessa reflexioner är nu den, att ungefär
samtidigt med herr Rydéns återgång till sitt livsintresse och sin
livsuppgift de svenska skolmyndigheterna haft att yttra sig över ett
kommittébetänkande, som innehåller det senaste utslaget av hans i alla
väder och sammanhang konsekvent fullföljda skolpolitik och som just
är belysande för hans ställning till de privata läroanstalterna,
enkannerligen den åttaklassiga flickskolan. Detta betänkande rör
Gymnastiska Centralinstitutets omorganisation och är undertecknat av herr
Rydén jämte tvenne andra sakkunnige. I det förslag, vari
betänkandet utmynnar, föreskrives såsom inträdesvillkor till institutet
studentexamen eller folkskollärarexamen. Härmed skulle institutets elevkår
rekryteras från en helt ny grupp, nämligen folkskollärarna. Att i
denna kår få en del verkligt fackutbildade gymnastiklärare kan
naturligtvis bli av stor betydelse för den fysiska fostran i folkskolan,
och mot förslaget är från denna allmänna synpunkt intet att invända.
Men samtidigt som möjligheterna öppnas för folkskollärarna att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
