Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Den brittiska rikskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 DAGENS FRÅGOR
pressen. Där diskuteras nämligen med den kallblodiga
oförbehållsamhet och praktiska saklighet, som äro anglosaxiska karaktärsdrag,
sådana även för Europas kontinent högviktiga frågor som det
brittiska rikets nuvarande svårigheter på det ekonomiska området,
farorna för de sammanhållande bandens försvagande och de bästa
metoderna att på de mest olikartade områden vidga och stärka
rikssamhörigheten. Och en konferens av detta slag är intet vanligt
diskussionsmöte. Den är en församling av ledande statsmän från
rikets skilda delar, yttrande sig med den auktoritet deras
parlamentariska ställning förlänar dem och sammankomna för att ge och
emottaga uppslag till kommande praktiska regeringsåtgärder i form av
parlamentspropositioner eller inbördes överenskommelser.
Enligt gammal tradition egnades första sammanträdesdagen åt en
allmän exposé av den brittiske premierministern och en rad
svarstal från representanterna för de i konferensen deltagande dominions.
Baldwin gav i sitt hälsningstal en sakrik redogörelse för dessa
konferensers utvecklingshistoria från det första trevande försöket med
en kolonialkonferens 1887 vid drottning Victorias 50-årsjubileum som
regent. Som konferensens uppgift angav han »att klargöra vårt läge
i dess helhet, att utfinna våra svaga punkter och att göra allt vad
vi förmå för att stärka dem». Han slöt med att som lösen för den
anda, i vilken de mötande problemen inom riket borde behandlas,
citera en Augustinus traditionellt tillskriven sentens: In necessariis
unitas, in non-necessariis libertas, in omnibus caritas.
Dominion-representanternas svarstal voro givetvis rätt allmänt hållna, men
erbjuda likväl stort intresse genom nyanseringen i lojalitetsbetygelserna
och framförandet av vederbörande dominions särkrav. Den nyblivne
liberale premierministern i Canada, Mackenzie King, underströk
starkt enhetligheten i allmän och enskild livsuppfattning inom rikets
skilda delar (»common standards of public life and private conduct»;
»i mer än en mening tala vi samma språk»). Australiens
premierminister, Mr. Bruce, framhöll vikten av att »utträtta något
konstruktivt» för att ytterligare stärka rikets sammanhållning. Samtidigt
varnade han för alla försök att bygga denna sammanhållning på »något
i stil med en skriven författning». »Om vi haft en sådan i gångna
tider, så skulle den antingen ha måst sönderslitas eller ock ha för
stört riket». Mr Goates, premiärminister i Nya Zeeland, manade till
»bestämda beslut i frågor av verklig vikt, egnade att snarast möjligt
omsättas i handling». Han framhöll även de betydande finansiella
svårigheter, med vilka moderlandet som en följd av världskriget
hade^ att kämpa, samt att tiden därför vore inne för riksdelarna
bortom haven att söka i någon mån avbetala den tacksamhetsskuld,
vari de kände sig stå till moderlandet för alla därifrån mottagna
förmåner.
Med stort intresse hade general Hertzogs svarstal motsetts. Den
sydafrikanske boergeneralens rikslojalitet är ju rätt omstridd, och i
valtal hemma har han gärna låtit Sydafrikas fullständiga oberoende
paradera som ett framtidsmål. Nu kunde han svårligen undgå att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
