Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Den brittiska rikskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 DAGENS FRÅGOR
mer man längst. »En engelsman vill för en vän göra vad han inte
vill göra för en fiende. En engelsman är lik en boer därvidlag».
Smuts slöt under livligt bifall från ett auditorium i Pieterburg av
både engelsmän och boer sitt tal med en kraftig förklaring, att
Sydafrika vore en vän till riket och att man ej borde få ge utlandet det
intrycket, att så ej vore fallet. General Hertzog har också redan
funnit lämpligt att företaga en liten strategisk reträtt. För en
intervjuare från den holländska tidningen Telegraaf betonade han starkt,
att allt vad som eftersträvades var en förtydligande förklaring om
Sydafrikas ställning inom riket. »Jag understryker orden inom
riket. Vi drömma ej om något annat. Det enda vi önska är
klarhet, där det nu finnes alltför stort rum för dubbla tolkningar, som
vålla oreda, när det gäller att definiera vår internationella ställning».
Mera sympatisk än dessa krumbukter var den ställning, som på
kongressen intogs av en annan osäker riksmedlem, irländska
fristatens president. Mr. Cosgrave avgav inga halva lojalitetslöften. Han
förutsatte helt lugnt, att konferensdeltagarna företrädde oberoende
stater och yttrade orn medlemmarna av denna «British
Common-wealth of nations», att de voro förbundna med varandra i en
association, sådan som ej existerar mellan någon annan förening av
oberoende stater (»body of independent States>). För honom var
konferensens syfte att låta deltagarna »mötas i en atmosfär av broderlig
vänskap för att rådpläga om mötande problem och söka komma till
klar uppskattning av våra olika synpunkter på alla frågor, som
gemensamt beröra våra folk». Uttrycket »broderlig vänskap» betyder
mer än en konventionell fras, när det kommer från en av deltagarna
i 1916 års påskuppror i Dublin. Emellertid var Cosgrave ej
tillstädes, när omedelbart före konferensens början ett monument
avtäcktes i Westminster Abbey »till minne av en million medlemmar
av riket, som gåvo sina liv i kriget». Rakt på sak angav han i ett
brev till Baldwin sina skäl. De voro just, att han personligen
deltagit i en mot riket under kriget riktad resning, som ledde till
manfall på båda sidor och därmed till bittra känslor hos många de
stupades efterlevande anhöriga. Bland hans stupade kamraters
efterlevande hade »tiden och händelsernas senare lyckliga utveckling» nästan
fullständigt ärrat såren, men efterlevande anhöriga på Irland till
brittiska soldater, som stupat i gatustriderna, kunde taga anstöt, om
en av dessa påskrevolutionärer, vilka de tillskrevo ansvaret för sin
förlust, deltoge i minneshögtiden över deras kära, och därför lät Mr.
Gosgrave sig företrädas av sin regeringskollega Kevin O’Higgins, som
ej deltagit i påskupproret och dessutom själv förlorat en bror i
världskriget. Hans frånvaro dikterades sålunda av nästan subtilt
ridderlig finkänslighet. I brevet skrev han: »Det är så lätt att såra
och så svårt att hela». Den lilla episoden har ju närmast
person-karakteristiskt och folkpsykologiskt intresse, men belyser nog indirekt
även den utjämningsprocess, som de senaste åren försiggått i Irlands
förhållande till brittiska riket.
Som talare vid rikskonferensens öppnande följdes Hertzog och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
