Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ur årets utrikeskrönika. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 UR ARETS UTRIKESKRÖNIKA
riksråd och ett riksparlament. Vid de stora kriserna 1899
och 1914 visade kolonierna sin lojalitet mot riket, men deras
självkänsla hade vuxit: de större bland dem kallades ej längre
kolonier, utan dominions, herradömen. De voro hart när
självständiga stater med stora utvecklingsmöjligheter i nya
världsdelar, herrar i eget hus, men knutna vid moderlandet
med känslans band och genom många gemensamma
praktiska intressen: behovet av det skydd brittiska flottan kunde
lärnna? språkets och de politiska institutionernas
gemensamhet, ömsesidig insikt om värdet av säkra avsättningsområden
och mycket annat. Sydafrika kom in i kretsen trots
hindrande minnen, och till sist löstes också Irlands
självstyrelsefråga enligt grundsatsen »dominion home rule». Under
världskrigets kritiska år sutto statsmän från dominions i rikets
rådskammare, och vid fredssluten företräddes de av egna
ombud, undertecknade fredstraktaterna och inträdde som
självständiga medlemmar i Nationernas förbund. På
utrikespolitiken fingo de allt större inflytande. De lade sitt tungt
vägande ord mot förnyande av alliansen med Japan och
mot Lloyd Georges äventyrliga krigshot mot Turkiet i
Cha-nakkrisen. Riket hade blivit en Commonwealth, en fri
sammanslutning av jämlikar. Och allt hade gått den gamla
beprövade brittiska vägen genom prejudikat från fall till fall,
nästan utan författningsändringar. Som ett slags dominion
har även Indien ryckt upp i ledet, fast ännu endast med
begynnande självstyrelse och som föremål för ett stort och
farligt experiment. Det är ingen konstitutionell nyskapelse
rikskonferensen utfört; den har helt enkelt ryckt undan ett
täckelse och avslöjat resultaten av de båda senaste
årtiondenas märkliga inre utveckling inom den brittiska
riksorganismen.
Kritik ha de smärre förändringar, som därvid vidtagits i
de gamla författningsformerna, likväl ej helt kunnat undgå.
Den engelska pressen har i allmänhet framställt saken såsom
om intet nytt av betydelse tillkommit utöver det nya, som
ligger i erkännandet av en rad betydelsefulla redan
fullbordade fakta. På konservativt håll i Canada har däremot
kritiken varit rätt frispråkig. Men har påtalat det långt drivna
tillmötesgående i formfrågor, som gjorts för sydafrikanska
och irländska forna separatister av tämligen färsk rikstrohet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
