- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sextonde årgången. 1926 /
511

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATERLIVET I FINLAND 511

befogenheten av de strävanden den företräder. Publiken har från
scenen fått lyssna till sitt eget språk, i en odlad förrn, men med
de kända tonfallen bevarade; författarna ha lockats att för de
inhemska aktörernas räkning skriva inhemska skådespel, vilka
i sin tur ha eggat aktörerna att uppbjuda sitt bästa i de för
dem så tacksamma rollerna; och teatern har omkring sig samlat
en skara av begåvade skådespelare, ur vars krets helt visst en
gång en stor konstnär skall framgå, med vilken Finlands svenska
befolkning, på samma sätt som den finska med Ida Aalberg,
skall giva sitt bidrag till världskonsten. Den nationaliserade
skådebanan har vidare, och det är vad jag här framför allt
ville påpeka, på ett helt annat sätt än den Stockholmssvenska
teatern, förmått stimulera det dramatiska livet såväl i städerna
som på landsbygden. Och man vågar hoppas att det småningom
skall utveckla sig en allt livligare växelverkan mellan
huvudstadsscenen och de dels professionella, dels amatörmässiga teatrar,
som under de senaste åren blivit allt talrikare i de svenska
trakterna lika väl som i de finska.

Det är framför allt med hänvisning till dessa över hela landet
utspridda teatrar jag har trott mig kunna bevisa mitt påstående
om det dramatiska livets höga utveckling i Finland. På de
borgerliga sällskapsspektaklens kulturperiod har det, sedan de stora
nationalscenerna intagit sin plats i vårt bildningsliv, följt en tid
under vilken de dramatiska intressena spritt sig över hela landet
och inom alla samhällslager. Femton år efter det den finska
teatern begynt sin verksamhet, grundades en ny teater som bereste
landsorten. Tio år senare hade den finska landsorten tvenne
resande teatersällskap, och år 1898 upprättades en fast finsk
teater i Wiborg. Sen dess ha fasta finskspråkiga teatrar stiftats
i Åbo, Tammerfors, Kuopio, Lahtis, Willmanstrand, Björneborg
och Raumo. Om man till denna rad fogar de fasta
svenskspråkiga teatrarna i Helsingfors, Åbo och Wasa, så kommer
man upp till ett antal som i proportion till folkmängden måste
anses rätt betydande. Men då är det att märka att förteckningen
endast upptager stående, borgerliga teatrar, d. v. s. att från
densamma ha uteslutits alla de talrika arbetarteatrarna, de
sällskap som företaga regelbundna turnéer i landsorten, och alla de
tillfälliga trupper som sammansatts endast för en säsong. Huru
många teatertrupper som för närvarande arbeta i landet kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 22 09:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1926/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free