Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 YRJÖ HIRN
ortsstäderna tävla med arbetarteatern om publikens understöd.
Det bör nämligen framhållas att de socialdemokratiska
skådespelarna i många avseenden arbeta under gynnsammare
förhållanden än deras borgerliga kolleger. Ur finansiell synpunkt
sett är det ju en förmån att kunna uppträda i en föreningslokal,
för vilken hyran ställer sig vida billigare än för en teater.
Gynnsamt är det även att spela med sujetter, av vilka de flesta ha
sin väsentliga inkomst på annat håll, och därför tåligt kunna
vänta på sin avlöning om kassan råkar vara klen. Men mer
än någonting annat betyder det att arbetarnas skådebana vänder
sig till en publik, som gjort det till sin hederssak att regelbundet
besöka teatern. Inlåter man sig på en arbetarteater under
mellanakterna i samspråk med sina grannar, så kan man av dem
erhålla sakliga och noggranna uppgifter om repertoaren under det
föregående året, om roller i vilka de olika skådespelarna
uppträtt o. s. v. Man övertygas, med ett ord, om att åskådarna
trofast och intresserat följt med sin teaters verksamhet genom
program efter program.
En dramatisk konstanstalt bör emellertid icke bedömas på grund
av det man inhämtar om den i salongen, utan på grund av det
man ser försiggå på scenen. Och om det gällde att avgiva ett
allmänt uttalande om arbetarteatrarnas prestationer, så finge man
väl nog en stund tveka om formuleringen. Det behöver knappast
sägas att det på dessa scener, liksom för övrigt även på de
borgerliga landsortsscenerna, rätt mycket spelas teater i ordets
oförmånliga betydelse, och att man borta i de avlägsna bygderna
ofta kan få igenkänna storstadsstjärnornas manér i en oavsiktlig
karrikering. Sådant är emellertid endast vad man haft att vänta,
och kan därför ej heller framkalla någon förvåning hos åskådaren.
Men vad man icke berett sig på innan man närmare lärt känna
arbetarnas dramatiska strävanden, det är allvaret och övertygelsen
som inlägges i spelet, och den respekt för uppgiften som man
på de bästa av de små teatrarna kan läsa fram ur inövningen
och iscensättningen. Alla dessa egenskaper äro så mycket mer
betydelsefulla, som de framförda programmen ofta äro till den
grad krävande, att ett vårdslöst grepp kunde leda till parodiska
effekter. Det säger mycket, synes det mig, att man vunnit
framgångar med att på arbetarteatrarna uppföra Hamlet och Kung
Oidipus, Moliére och Holberg, Strindberg, Sutton Vane och
Pirandello.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
