Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIVET I FINLAND 519
oemotståndligt komisk karaktär åt den Savolaksiska dialekten. »Det
har icke hjälpt med någonting annat», sade han mig, »än att jag fått
göra upp långa listor på ord, där det geminerade /-ljudet är
företrätt, och så få mina skådespelare på vägen till och från fabrikerna
öva sig i att uttala orden på det rätta sättet». För den som vet
huru outrotligt dialektlätena låda vid den finske bondens språk ligger
det någonting rörande i föreställningen om dessa industriarbetare, som
på sin fritid anstränga sina talorgan för att icke verka alltför
lantliga, när de på aftonen uppträda t. ex. som eleganta kavaljerer i en
Pariseroperett. Och rörande är det väl även, för att framdraga ett
annat exempel, att tänka på en entusiastisk folklig föreläsare, som
under de senaste åren i de österbottniska socknarna för sammanlagt
flere tusen unga allmogemän och allmogekvinnor hållit föredrag i
rollanalys.
Jag är fullt beredd på att mina uppgifter skola mottagas med det
småleende som är välvilligt och medlidsamt på en gång. Det kan
ju icke råda något tvivel om att ej en god del av det man iakttager
av Finlands teaterliv är mer intressant som strävan än som uppnått
resultat. Men icke desto mindre ville jag påstå att även de
anspråkslösaste av landsortens småteatrar åtminstone medelbart äga en viss
betydelse för konstutvecklingen och för den estetiska bildningen i
landet. Belysande, och bevisande, té sig i detta avseende några
uppgifter, som jag erhållit vid ett besök i lidensalmi för några månader
sedan. Orten är belägen högt uppe i norr, och den är så obetydlig
— med något över tusen invånare — att det känns som en hövlighet
att kalla den en stad. Men den äger icke desto mindre en fast
arbetarteater, som under de senaste åren uppfört stycken av Ibsen,
Strindberg, Schiller, Moliére, Holberg, Gerhart Hauptmann, Leo
Tolstoy och Ernst Toller, för att icke nämna klassikerna i den inhemska
repertoaren. Teatern uppbär intet statsunderstöd, och den har först
från och med detta år kommit i åtnjutande av ett kommunalt
års-understöd orn 5,000 fmk. Men den har under året 1924—25 till de
finska skådespelsförfattarnas förbund inlevererat tantiémer som
uppgå till 3,600 fmk. Och den har vidare kunnat unna sig lyxen att
med 2,000 fmk per afton ersätta vår förnämste komiske skådespelare,
den gamle Adolf Lindfors, för det han under en av sina
landsortsturnéer gasterat som Jeppe och som Harpagon. Tack vare det att
arbetarteatern hållit Moliére och Holberg på sin repertoar, har
sålunda den uppväxande ungdomen i den avlägsna landsortsstaden fått
mottaga intryck av en hög dramatisk konst — och detta är väl ur
det estetiska kulturarbetets synpunkt dock icke att ringakta.
Det ter sig naturligast, då det är fråga om det dramatiska livet i
den finska landsorten, att framför allt åberopa de talrika
arbetarteatrarna. Men man gjorde sig skyldig till en orättvisa, om man för
deras skull förbisåg alla de borgerliga trupper, som under svårare
livsbetingelser arbeta på att upprätthålla teatrar i de små och stora
provinstäderna. Med tanke på det jämförelsevis svaga understöd de
borgerliga konstanstalterna erhålla av sin publik, kunde man må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
