Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 YRJÖ HIRN
hända säga att uthålligheten och offervilligheten på detta håll äro
ännu större än hos arbetarna. — l Kajana t. ex., som ligger ännu
nordligare än lidensalmi, som icke är mycket större än denna ort,
och där såväl borgarna som arbetarna äga sin egen teater, hade
den förra av dessa teatrar nyligen premiär på Potapenkos dystra
skådespel Räddningen. Det ges ingen anledning att här ingå på någon
utförlig kritik av spelet; jag vill endast framhålla att iscensättningen
var omsorgsfull och att inövningen var oklanderlig. Då jag frågade,
huru länge man hoppades kunna spela ett så allvarsamt och krävande
stycke som detta, fick jag till svar: »I allra bästa fall tre gånger,
med möjligen en fjärde föreställning under en turné till Sotkamo».
Att man med så ringa hopp om vinning påtagit sig så stora mödor,
det bevisar icke blott att man älskar teatern; det ådagalägger även,
synes det mig, att den dramatiska konsten i de avlägsna, ensamma
bygderna har en annan, allvarligare och jag ville nästan säga vitalare
betydelse än i lyckligare nejder. Den är icke ett nöje bland andra,
den är en reaktion mot oblida förhållanden, vår protest mot kölden,
mörkret och isoleringen.
Liksom i alla länder finnes det hos oss partier som ogilla
teatern, och det är väl icke annat än naturligt att även den
uppfattningen skall äga sina företrädare. Men vad man kan
förvåna sig över är att så många medlemmar av vårt
lantmannaparti, agrarerna, ansluta sig till ett sådant betraktelsesätt, ty
provinsteatrarna och amatörföreställningarna i den avlägsna
landsbygden borde väl bättre än någonting annat motverka såväl
emigrationen som inflyttningen till storstäderna. Och detta är
dock endast en ringa del av de verkningar med vilka teatern
övar sitt visserligen medelbara, men därför icke mindre
betydande inflytande på vårt sociala och politiska liv. Det är
rent av som om man kunde påstå att det varit någon dunkel
instinkt, som lett just detta folk till att med sådan iver ägna
sig åt just denna konstform. Ty det är icke blott det hårda
klimatet och det tryckande vintermörkret, från vilkas välde den
»glada Thalia» för några ögonblick förmår frigöra oss; vi kämpa
i den dramatiska konsten även mot en annan natur, som vi
ha att frukta mer än kölden och mörkret: vårt eget dystra och
inbundna ödemarkslynne. Vad detta lynne betytt, och allt ännu
betyder, för de politiska förvecklingarna i vårt land, det behöver
jag ej utförligt framhålla inför en läsekrets, där man dock känner
de viktigaste kapitlen av Finlands historia. Men jag ville icke desto
mindre, innan jag slutar, få säga åtminstone några ord om det
nationella temperamentet i Finland; och jag tror att jag därmed
icke övergiver det ämne, vilket här behandlats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
