Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fotografien som den är och som den borde vara. Av Arvid Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 ARVID ODENCRANTS
spektiv, färgerna komma ej fråm, och vad det allt är för
anmärkningar som göras. Ledsamt nog äro dessa anmärkningar
rätt ofta befogade men de behövde ingalunda vara det, utan
bero väl vanligen på att man anser fotografering vara så enkel
att antingen dess utförande kan lämnas åt vem som helst, eller
också gör man sig ej besvär att taga närmare kännedom om
dess metoder. Man får ju så klara, skarpa bilder, när man
knäpper dem, och sedan skickar man bort dem för att göras
färdiga!
Arbetar man på det sättet, får man taga ansvaret själv,
och ej skjuta över det på fotografien. Den har metoder nog,
om man lär känna och förstå dem, samt använder dem på rätt
ställe. Men utöver detta kan man ofta genom litet extra
omsorg i hög grad öka fotografiernas värde, göra dem till ej blott
kvalitativa, utan även i viss mån kvantitativa avbildningar.
Det jag då skulle vilja framhålla rör i huvudsak tre saker:
färgriktigheten, perspektivet och plastiken. Har man så
framställt en god bild, bör man även sörja för att den bliver
fullt hållbar inom möjlighetens gränser.
Det material, å vilket det övervägande flertalet direkta
avbildningar upptagas, är bromsilvergelatin; i reproduktionstekniken
användes även jodsilver. Båda ha en stor svaghet gemensamt:
de äro helt färgblinda och avbilda världen sådan vi se den
genom ett blått glas. Man kunde tycka, att då vore ett svenskt
landskap, med röda stugor, den blågula flaggan på stången,
gröna fält och vita moln på blå himmel, omöjligt att
fotografera, och så skulle det egentligen vara. Delvis är det även så;
de vita molnen på den blåa himmeln försvinna, Sveriges flagga
visar ett mörkt kors på ljus botten, stugor och ängar se skäligen
mörka ut — men alla föremål reflektera något av det vita ljuset
oförändrat från ytan. Detta ger oss visserligen en bild, men
tar ju bort en stor del av de nyanser som borde finnas.
Men saken kan hjälpas och det lättare än färgblindhet. Det
behöves blott att emulsionen behandlas med vissa organiska
färgämnen, så att även annat ljus än det blåa absorberas och får
inverka på brom- eller jodsilvret. Man kan därmed utsträcka
känsligheten även till gulgrönt och grönt — det är
ortokro-matiska plåtar — eller t. o. m. till rött — pankromatiska
sådana. De senaste äro ett mycket värdefullt hjälpmedel, ehuru
något mera svårhanterliga än de övriga; dock är det ej alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
