- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sextonde årgången. 1926 /
540

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Poincaré och 1912 års politik. Av Yngve Lorents

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POINGARÉ OCH 1912 ÅRS POLITIK

AV FIL. D:R YNGVE LORENTS

När Poincaré 1913 valdes till Frankrikes president, hälsades
utgången med stora glädjedemonstrationerividsträckta franska
kretsar. Orsaken till glädjen var icke den, att den valde
åtnjöt någon sällspord popularitet. »La prudence lorraine», som
Poincaré kallades i den förtroligare vänkretsen, hade under det
just tilländalupna år, under vilket han beklätt posten som
konseljpresident, hunnit dokumentera sig som en mycket
användbar tillgång för den nyvaknande franska nationalism, vilken vuxit
sig allt bredare under den krisatmosfär, som kännetecknat de
närmast föregående åren och särskilt under Agadirkrisen 1911
i Frankrike väckt till liv starka farhågor för en urladdning
inom överskådlig framtid. Glädjen över Poincarés val var i
grunden en förhoppning, att man funnit en ledare, som passade
den hårda tid man vadade. Det är betecknande, att Gabriel
Hanotaux i ett företal till en omedelbart efter valet utgiven
pa-negyrisk biografi över den nye presidenten på tal om vad man
väntade sig av honom särskilt framhöll de yttre farorna:
»Nationalitetsproblemet i Europa tillspetsas i en sådan grad, att det
tränger sig på oss från alla håll. Alla makter vidtaga sina
försiktighetsmått. Vidlyftiga kombinationer förberedas i skuggan:
vi behöva all vår vaksamhet och all vår energi för att bevara
vår rangställning i världen och behålla vårt fullständiga
oberoende». I Poincaré trodde man sig finna den energiske väktaren.
Man kände, att man behövde en sådan och att mycket berodde
på hans klokhet. Att denna klokhet var lothringsk var snarare
ett plus än ett minus i en tid, då återförvärvet av denna
provins ännu utgjorde en ouppfylld förhoppning.

Den nervositet, som utmärkte den franska opinionen, hade
sina rötter på många håll. Tyske ambassadören von Schoen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 22 09:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1926/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free