Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Poincaré och 1912 års politik. Av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POINCARE OCH 1912 ÅRS POLITIK 547
och i januari 1912 till ryske ambassadören Benckendorff antydde
en eventuell nyorientering av den engelska politiken, han
samtidigt meddelade sin avsikt att i sådant fall avgå. Grey döljer
icke heller för den franske ambassadören sina känslors riktning.
Han var mycket rädd för att Haldanes tyska mission skulle väcka
misstankar i Paris, och han försäkrade Cambon, att det icke var
Englands avsikt att ingå någon förbindelse med Tyskland, som
kunde binda dess händer. Detta var ju gott och väl, men Poincaré
ville icke nöja sig härmed. Det tyska förslaget om en engelsk
neutralitetsförklaring hade på det allvarligaste upprört honom.
Vilka risker skulle icke Frankrike löpa, om ett löfte av
ifrågavarande innebörd givits Tyskland av England! Om det
tyskfranska krig, kring vilket Poincarés tankar ständigt kretsade,
verkligen bröte ut, skulle den påräknade engelska hjälpen utebliva.
Ett sådant löfte skulle göra de militära förhandlingar, som med
så rika löften pågått ända från år 1906, värdelösa. Dessa
förhandlingar hade vid 1912 års ingång framskridit så långt, att
muntliga överenskommelser uppnåtts om möjligheten av en engelsk
landstigningsexpedition till kontinenten. Det gällde nu att
befordra den begynta utvecklingen. Att det icke fanns stora
utsikter till att England skulle förmås till några bindande löften
erkänner han själv. Men icke dess mindre såg han såsom en
av sina uppgifter att på denna punkt fördjupa ententen och stärka
den »par des textes precis». Cambon får order att göra ett
försök i denna riktning. Under ett samtal med sir Arthur Nicolson,
vid den tiden Greys närmaste biträde i utrikesministeriet, skildrar
han olägenheterna av att särskilt den franska allmänheten är så
osäker om landets verkliga förhållande till England och föreslår
en precisering därav, låt vara endast genom »un échange de
déclarations». Förslaget mötte ett lika bestämt avslag från engelskt
håll som förut det tyska neutralitetsprojektet. Men bättre
resultat väntade på en annan linje.
Den tyska flottans tillkomst hade redan tidigt föranlett en
betydande koncentrering av den engelska flottan i hemfarvattnen.
Då planen på en »nåväl holiday» föll och det tyska flottbygget
krävde allt större engelska motåtgärder, såg sig den engelska
marinledningen tvungen att även hemkalla slagskeppen från
Medelhavet. Planen förutsatte ett samarbete med Frankrike,
vars slagflotta skulle överföras till Medelhavet, och på
engelskt initiativ fördes överläggningar därom. Dessa träns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
