Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Siljansområdets fäbodbygd. Av Bertil Boëthius - John Frödin: Siljansområdets fäbodbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 565
som sådan att räkna till den skola, vilken med utgångspunkt i
professor H. Nelsons forskningar och undervisning gjort så viktiga
insatser för att klarlägga den svenska bygdens struktur och livsvillkor.
Huvudintresset har för honom blivit att »fastställa den roll, som
fäbodbebyggelsen och de olika arterna av densamma spelar för
landskapsbilden». Utan tvivel har detta varit en fördel, ty medan det
ligger i sakens natur, att det kvantitativa produktionsresultatet vid
en driftsform sådan som fäbodsväsendet måste vara ganska
oåtkom-komligt, ha en del geografiska företeelser, tack vare erkännansvärda
forskarmödor, verkligen låtit sig kvantitativt bestämmas.
»Den utomstående», skriver förf., »faller ibland för frestelsen att
betrakta befolkningens arbete vid fäbodarna som en behaglig
sysselsättning, över vilken svävar ett visst poetiskt skimmer». Men detta
är icke riktigt, det är ett drygt och tungt arbete, som möter där.
Måhända skall en liknande desillusion drabba en och annan läsare, som
fördjupar sig i John Frödins arbete Siljansområdets fäbodbygd,,
(Lund, C. W. K. Gleerups förlag, 1925, 317 s., 4 pl., 5 kartor — Kr. 8),
lockad av de vackra planscherna och titeln med dess associationer
av turistminnen och vackra sommardagar. Ty även om man med
intresse följer översikten över naturförhållandena och icke ryggar
tillbaka för siffermaterialet rörande areal och befolkningstäthet, studsar
den oförberedde nog ovillkorligen en smula, då han sedan i stället
för att komma till sina sommarmarker råkar in i agglomerationernas
gruppering, habitationsfrekvensen, medelinvånarantalet per habitation,
habitationernas gruppering och andra specialfrågor. Sedan man väl
vant sig vid de litet främmande och måhända onödigt rikligt använda
facktermerna, märker man emellertid snart, att man befinner sig mitt
uppe i frågor av den mest centrala betydelse. Vi ha fått något vida
mer än titeln lovar, vi ha i själva verket fått några väsentliga drag
i ett av Sveriges mest egenartade befolkningsproblem klarlagda.
Först några ord om förfis skildring av fäbodväsendet kring Siljan.
Förf. skiljer mellan två typer av fäbodväsende, Medelhavsländernas,
där både vinter- och sommarbeten stå till buds och betningen
alltså kontinuerligt kan fortsätta, och de nordligare ländernas, Alpernas,
Riesengebirges och den Skandinaviska halvöns, där vistelsen på
betesmarkerna avbrytes av en längre eller kortare stallfodring under
den kallare årstiden. Förf. talar också (s. 75) om två »diametralt
motsatta» åsikter om fäbodväsendets uppkomst, av vilka den ena med
Arenander betraktar denna hushållsform som ett stelnat,
nomadväsende, medan den andra, vilken förf. med all rätt ger företrädet för
norra Sveriges del, låter fäbod- och slogkulturen framstå som ett
successivt besittningstagande av skogsvidderna från de allt
otillräckligare huvudbygderna. I själva verket försvinner emellertid en
väsentlig del av den »diametrala motsättningen», om man skiljer mellan
fäbodteknikens primära uppkomst och denna tekniks exploatering i
särskilda bygder. Det är en fascinerande hypotes — om än ej mer
— att låta kreaturens flyttning till avlägsna betesmarker med fasta
ehuru primitiva anstalter för deras och de åtföljande människornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
