Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - »Yrkespolitikernas försörjning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den 10 dec. 1926.
Tvenne mycket uppmärksammade utnämningar ha
i höst givit anledning till en liten diskussion om
det alltid brännande ämnet politik och förvaltning. Den drunknade snart
i bruset av ordstriden om den Ekmanska parlamentarismen och andra
höga ting, men den hade dock det goda med sig att den
framkallade några klara och otvetydiga principuttalanden från håll, där man
tidigare bagatelliserat faran av politikernas växande benägenhet att.
självpanta på förvaltningens domäner. Kravet på administrationens
självständighet mot parlamentariska och partipolitiska intressen
underströks med mycken styrka från vitt skilda håll. Risken av att
bekläda de högsta förvaltningsposterna med aktiva politiker, tränade
i partiuppgörelser och utskottskompromisser, påvisades med skärpar
utan att något egentligt försök till försvar förmärktes från de politiska
högkvarteren. Kritiken vann i styrka genom att övervägande hålla
sig till de principiella synpunkterna i stället för att tvista om hr
Rickard Sandiers kompetens för chefskapet i Statistiska
Centralbyrån. »Den banala posten» ansågs emellertid av en indignerad
partivän vara ett alltför ringa fält för hr Sandiers eminenta duglighet.
Excellensen Ekmans människovänliga avsikt att bereda sin
företrädare en hederlig reträttplats synes alltså icke ha rönt tillräcklig
uppskattning.
Under sådana förhållanden var det kanske icke riktigt hänsynsfullt
handlat av den meningsfrände till statsministern, som i sin tidning
började i detta sammanhang tala om »politikernas försörjning». Det
är ingalunda likgiltigt att en uppfattning vinner insteg, enligt vilken
det är statens skyldighet att på ett eller annat sätt sörja för politici i
framskjutna ställningar, vilka släppt sitt borgerliga näringsfång som
källan till sin utkomst. Men det skall icke förnekas att man här möter
ett verkligt problem, svårare kanske än mången tror. Det politiska
arbetets ständigt växande uppgifter framtvinga politisk professionalism.
Amatörerna äro dömda till inflytelselöshet; ledningen och inflytandet
ligga hos dem, som kunna ägna huvudparten av sin tid åt att
regelbundet följa frågornas gång och deltaga i det politiska arbetet även
1 mellan riksdagarna. Det behövs alltså män som »offra sig för politiken».
Denna offergärning bör dock icke förkunnas alltför högljutt; litet var
vet nog att den icke utföres alldeles utan bitankar på de fördelar,
som en gång kunna få skördas, om lyckan är med. Den verklige
politiske idealisten, som finner sin tillfredsställelse i arbetet för arbetets
egen skull och som likt Gincinnatus återvänder till plogen, sedan,
»Yrkespolitikernas
försörjning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
