Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - Brittiska rikskonferensens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 DAGENS FRÅGOR
uteslutande som kronans representanter, ej längre som
»representanter eller agenter för Hans Majestäts regering i Storbritannien» eller
för något departement av nämnda regering. De skola sålunda upphöra
att förmedla förbindelsen mellan brittiska regeringen och resp.
dominions regering; dessa förbindelser bli för framtiden direkta. Indirekt
följer härav, att generalguvernörer framdeles ej tillsättas genom
beslut av regeringen i Storbritannien, utan av konungen i enlighet med
råd från respektive dominions regering.
I förbigående berör kommittén formerna för lagstiftningen,
konungens vetorätt o. s. v.; de sägas emellertid förete invecklade tekniska
problem och därför böra undergå fackmannautredning, innan de
eventuellt ändras. Som allmän grundsats anges, att »det är varje
do-minionregerings rätt att råda kronan i alla frågor, hörande till
deras egna angelägenheter, och det skulle följaktligen ej överensstämma
med konstitutionell praxis, om råd gåves Hans Majestät av Hans
Majestäts regering i Storbritannien i någon fråga angående en
dominions angelägenheter emot sagda dominions uppfattning». Enligt
gällande praxis kan, förklaras det vidare, parlamentet i Westminster
ej lagstifta rörande en dominion annat än med ifrågavarande
dominions samtycke. Tvistiga detaljfrågor på detta område hänskjutas till
en kommitté. Åt en annan kommitté skulle anförtros frågan om
ändring i äldre sjöfartslagstiftning i syfte att även där, så långt det
vore praktiskt, bringa jämlikhetsprincipen till förverkligande. Från
dominionhåll, efter allt att döma irländskt, hade gjorts ett försök att
rucka på gällande bestämmelser om »Judicial Gommittee of the Privy
Council» som högsta dömande instans inom riket. Denna fråga
ställdes emellertid på framtiden. Däremot behandlar betänkandet
synnerligen vidlyftigt nya former för fördrag med främmande makter,
dominionrepresentanters deltagande i fördragsunderhandlingarna,
separata fullmakter för underhandlare för dominions, ratifikation för
hela riket eller blott för delar därav, sättet för
dominionrepresenta-tion vid internationella konferenser o. s. v. I fråga om
utrikespolitiken i allmänhet uttalas ett erkännande, att »på detta område, liksom
på försvarsområdet, den större delen av ansvaret nu vilar och för
någon tid framåt måste vila hos Hans Majestäts regering i
Storbritannien». Även här inskärpes emellertid den grundsatsen, att
»varken Storbritannien eller dominions kunna tvingas att påtaga sig aktiva
förpliktelser utan bestämt samtycke av den egna regeringen». De
invecklade formuleringarna i denna del av betänkandet antyda de
ömtåliga situtioner, som kunna uppstå vid dessa tesers praktiska
förverkligande. Det är ju ytterligt svårt att uppdraga gränser mellan
de fall, då en enda riksdels och då fleras intressen beröras vid
förhandlingar och avtal med främmande makter. I fråga om beviljande
av exekvatur åt utländska konsuler upplystes, att angående konsulat
i dominions kontrasignation av en dominionminister sedan någon tid
inhämtades. Irland har redan sitt särskilda sändebud i Washington,
och Kanada kommer snart att där ackreditera eget sändebud. Om
sådana sändebuds ställning till brittiska sändebudet på platsen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
