Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Läckös renässans. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 CARL HALLENDORFF
drömmen, om slottet inte får igen sina målningar? Det
spörsmålet bör kunna tagas ganska kallt, ty där blir ju i varje fall
ej sämre än det har varit. Har man råd till det visserligen
ingalunda nödiga men alltid intressanta experimentet att visa
världen, huru Sveriges mest glänsande aristokrat velat ha sitt
residens, då kan man låta förfärdiga och skaffa dit kopior av
de målningar, som numera ha sin rätta plats annorstädes. Eljest
lära statens konstsamlingar ha gott om magasinerade dukar och
skulpturer, som ’kunde få sin tillfälliga förvaringsort inom Läckö
murar, medan de vänta på att genom smakens omkastning bli
aktade värdiga någon mera förmånlig placering.
Sådana nödfallsutvägar tillfredsställa naturligtvis icke de
musei-entusiaster, som tänkt sig i Läckö skapa något slags parallell
till Gripsholm. Den tanken är emellertid med förlov sagt orimlig.
Gripsholm har sin särprägel och sin tjusning av det växlande
historiska skådespel, som där upprullats — från Bo Jonson
Grips dagar till Karl den trettondes, nära halva årtusendet av
svensk historia. Åt Läckö kan ingen konst i världen skapa det
historiska intresse, som det strängt taget aldrig ägt, hur mycket
man än söker utbrodera dess ägarelängd. Därför måste man
också nöja sig med att antingen låta det stå som monument
över en brusten storhetsdröm, och det mäktigaste i den vägen,
som gärna kan tänkas, eller göra det till ett ensligt beläget
provinsmuseum. Det sista vore långt ifrån en föraktlig uppgift,
även om besökarna mest bleve somrarnas hembygdsfester samt
bilister, som travade genom salarna, medan chauffören fyller på
bensin. För övrigt måste ju alla, som beundrat det ensliga
slottet och måhända något begrundat dess gripande berättelse
om världslig storhets fåfänglighet, av hjärtat önska det en värdig
renässans — allenast denna icke går ut över värden och
intressen, som äro av större vikt än att se castrum nostrum Leckio
restauratum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
