Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befolkningsutvecklingen och dess konsekvenser. Av J. Guinchard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 J. GUINCHARD
landsbygden och särskilt till Stockholm? Problemet har
uppenbarligen betydelse för kommunalpolitik på längre sikt.
I anslutning till det föregående vill jag framhålla, att det
demografiskt vägande härvidlag t. v. mindre är folkmängdens totala
tillväxt, stagnation eller minskning än så mycket mer
förändringarna just i antalet personer i de arbetskraftiga åldrarna,
förändringar, som på grund av åldersskiktningens mekanik f. ö. icke
med nödvändighet följa samma kurva som den totala
folkmängden. D. v. s. det »naturliga» maximum eller vändpunkten för
hela befolkningen inträder i regel vid en annan tidpunkt än
maximum för de arbetskraftiga åldrarna. Det förra maximum torde
såsom nämnts för hela landet infalla på 1950-talet, det
sistnämnda maximum redan på 1940-talet. Särskilt torde dessutom
utpräglade förskjutningar göra sig gällande i städerna, både i
och för sig och i förhållande till riket i dess helhet. Så torde
t. ex. den »naturliga» vändpunkten för de arbetskraftiga åldrarna
i Stockholm — om man således frånser in- och utflyttningen till
och från Stockholm — kunna infalla redan år 1929, enligt vad en
nyligen verkställd undersökning synes giva vid handen.
Även om ökningen i de produktionskraftiga åldrarna för riket
i dess helhet stagnerar och upphör, kommer invandringen till
städerna säkerligen att fortsätta och där fylla kadrerna i de
arbetskraftiga åldrarna. Anledningarna äro mångahanda.
Arbetstillfällena i städerna synas, frånsett om de äro bättre eller sämre
betalda, över huvud taget vara mera begärliga. Städerna ha så
att säga en extra ideell attraktion, en tendens att locka och suga
till sig folket från landsbygden. Stadsnäringarna, industri och
handel, löna sig dessutom i regel bättre och utvecklas, som man
vet, därför och på goda grunder i kraftigare takt än jordbruket.
Den del av Sveriges befolkning, som sysslar med jordbruk —
på 1870-talet 72 proc. och omkring 1920 44 proc. — är även som
bekant i stadig nedgång. Detta är ett ytterligare och reellt
incitament till invandring till städerna och de stadsliknande
agglo-merationerna, där industri och handel företrädesvis koncentreras.
Dessutom torde man särskilt för huvudstadens vidkommande
böra beakta följande. Om de arbetskraftiga åldrarna, i hela
landet räknat, börja stagnera och gå tillbaka, inträder detta fenomen
för Stockholms vidkommande, d. v. s. om man tar
Stockholms-befolkningen för sig i dess »naturliga» utveckling, såsom redan
sagts, både tidigare och kraftigare, kanske redan om ett eller an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
