Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Humanitetsreligion och kristendom. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUMANITETSRELIGION OCH
KRISTENDOM
AV DOCENT JOHN GULLBERG
Den spirituelle danske religionsforskaren Wilhelm Grönbech
skrev för några år sedan en litteraturhistorisk roman över
ämnet Religiösa strömningar i nittonde århundradet. Jag vill
börja med att därur citera några rader. »Vi, det nittonde
århundradets barn, äro ett släkte, som förlorat sin religion och
därför icke har någon annan tanke än denna: var och hur finna
en gud och en djävul, en himmel och ett helvete? Hur finna
allt det, som gjorde flydda tider stora? Vi inse så väl, att den
gamle guden är död och borta och att intet
återupplivningsförsök kan giva honom makten och härligheten åter. En gud,
som icke själv gör sig påmint, han förblir liggande i sin grav,
och gudar uppstå aldrig åter, sedan de väl en gång låtit
världstyglarna glida sig ur händerna. — Vårt liv är fördenskull ett
oavbrutet sökande efter en ny gud».
De anförda orden utgöra otvivelaktigt en tämligen exakt
karakteristik av det religiösa läget i den moderna tidens vidaste
kulturkretsar. »Den gamle guden» är satt ur funktion utanför
de jämförelsevis begränsade grupper, som alltjämt ha sitt
andliga centrum i kyrkorna eller i bönhusen. Och än sen!
Innebär detta faktum någon egentlig förlust? Det enda förnuftiga
måste väl vara att låta detta vara detta, att låta den gamle
guden, trött av år och mödor, sova sin tunga dödssömn, medan
tidens bortflyende ström speglar nya uppgifter, värda ett
manligt handtag, och nya livsideal, som med allt skäl kunna göra
anspråk på vår tjänst.
De många, som resonera på detta sätt, vilja i regel ingalunda
rikta dödsstöten mot religionen såsom sådan. Kanske är just vår
egen tid bättre än våra fäders i stånd att se religionens
grundväsentliga betydelse för allt mänskligt liv. Men det är till en
ny religiositet man nu söker treva sig fram, en livsåskådning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0049.html
