Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Humanitetsreligion och kristendom. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den största vanskligheten vid ett försök att besvara denna
fråga gäller själva problemställningen, och det är därför
nödvändigt att först närmare bestämma frågans innebörd. En
värdefull ledtråd kunna vi härvid få genom att taga fasta på udden
i den kritik, som riktats mot kristendomen. Den »gamle guden»
är verklighetsfrämmande, heter det. Han är död för oss,
därför att han i sin himmel är skild från det pulserande liv, som
strömmar genom våra ådror. Han saknar anknytningspunkter
i det verkliga livet, och därför behöva vi honom inte. Vi måste
och kunna bygga upp vårt liv i ensamhet och gemenskap honom
förutan. Denna kritik är central och kan av den anledningen
tjänstgöra som plattform för en diskussion. Vi måste därför
här taga upp den och förvandla den till en fråga: Vilken av de
båda livsmakterna har trängt djupast ned i livets innersta; vem
kan ge den sannaste bilden av livet, sådant det faktiskt är
vem kan därför bäst hjälpa oss tillrätta med livet i dess möda;
kamp och frid?
Näst en klar frågeställning är intet viktigare än att så bestämt
som möjligt söka ange den betydelse man tillägger de
företeelser, som skola göras till föremål för granskning. Enligt
somligas mening skulle nu redan härmed uppgiftens olöslighet vara
given. Den norske historikern, professor Edv. Bull, har
nyligen förklarat, att det är absolut omöjligt att tala om, vad
kristendom egentligen är. »’Kristendom’ er blit et ord så
omfattende, så rummelig, at det i virkeligheten ikke længer kan
brukes i en diskussion; det betyr alt og derfor i grunnen ingenting».
Betänker man sedan, att kristendomen i jämförelse med den
vilt växande humanitetsreligionen tar sig ut som en synnerligen
enhetlig företeelse, tycks situationen våra skäligen hopplös.
Likväl — eller kanske hellre: just därför — måste vi här söka
tränga fram till de allra väsentligaste kännetecknen, till själva
grundinställningen. Huvudsynpunkten är redan förut antydd:
kristendomens övervärldslighet och humanitetsreligionens
inomvärldslighet.
Kristendomens grundval är den fasta tron på ett rike, som icke
är av denna världen men likväl skänker denna världen mål
och mening. Härskaren i detta rike är Gud, den eviga
Kärleken. Guds uppenbarelse är människosläktets historia, framför
allt det stycke helig historia, som tog sin början med några
profetgestalters gåtfullt märkliga insats i det israelitiska folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
