Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Humanitetsreligion och kristendom. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening är utvecklingen av livets egna inneboende resurser —
tanken varieras i oändlighet av Tysklands många poetiska och
filosofiska romantiker i början på 1800-talet. Det vore frestande
att ytterligare dröja vid denna ur många synpunkter
enastående framtidsdigra kulturepok, men utrymmet tillåter det icke.
På den följde ju det nittonde århundradets oerhört intensiva
utveckling inom såväl den andliga som den materiella kulturen,
och i dess spår kom demokratiens segertåg. De stora massorna,
som undan för undan lösgjorts från den kyrkligt-kristliga
idékretsen, grepos av den mäktiga evolutionstanke, som från
1800-talets mitt behärskade det europeiska tänkandet, idén om
naturens utveckling från de encelliga växterna fram mot människan
och kulturens utveckling från uppfinningen av det första enkla
redskapet till den imponerande kraftutlösning, som varje dag
tog sig uttryck i nya landvinningar för mänskligt snille och
mänskligt arbete. Inför känslan av de egna musklernas
spänning och handlingskraftens överflöd krympte tanken om Gud
allsmäktig, som leder människornas öden, samman till en blek
overklighet. Och den kristna broderskapstanken, som aldrig
kan lösgöras från sitt sammanhang med gudstron, ersattes av
solidaritetskänslan mellan de arbetande människor, som under
tryck utifrån och uppifrån sökte förverkliga en ljusare och
lyckligare jordisk framtid.
Det är överflödigt att närmare erinra om den katastrof, som
genom världskriget drabbade sekelskiftets kulturglada optimism.
Det som ur religiös synpunkt gav tiden dess särprägel, var de
gamla kyrkosamfundens maktlöshet. När de religiösa behoven
började spira ur Europas bloddränkta mark, möttes de icke av
någon religiös kultur och antogo därför de underligt primitiva
former, som vi alltför väl känna. Nu är ju redan situationen
en helt annan. Kristidens magi och andeskåderi har förlorat
det mesta av sin lockelse, men de religiösa behov, som där togo
en hjälplöst förvriden gestalt, leva kvar och växa sig allt
starkare. Dock — och härmed knyta vi åter an till
utgångspunkten— det är en ny gud man spanar efter. Vem är denne nye
gud? Hurudan är han beskaffad? Svaren äro lika många som
frågorna. Endast däri är man ense, att han måste vara en annan
än den gamle, utlevade kristne guden, att han skall vara oss
mera mänskligt nära. H. G. Wells beskriver honom som »den
osynlige Konungen», som lever i sina tillbedjares närhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
