Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Nyare svensk prosakonst. Av O. Wieselgren - Fredrik Böök: Sommarleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och snart upplöst äktenskap den ene mannen efter den andre och
slutar med att i trötthet, leda och äckel själv göra slut på sitt
förfelade liv. Först då hennes kista redan sänkts i graven på Lobo
kyrkogård får hennes far kännedom om enskildheterna i hennes
livsöde genom förmedling av Ann Martell, en ung väninna till den döda,
själv en förträffligt tecknad typ för den frigjorda och oberoende
moderna ungdomen. I mötet mellan doktor Liwin och denna unga flicka
ligger bokens kärnpunkt. Författarinnan har här sökt bringa klarhet
i sitt centrala problem: varför kunna de olika generationerna så sällan
förstå varandra och varför gör den äldre i bästa avsikt den
efterföljande så mycket förfång? Diskussionen mellan doktor Liwin och
Ann Martell pejlar icke problemet till hela dess vidd och ger det icke
heller dess fulla lösning, men ingen kan undgå att fängslas av det
allvar och den djupa vilja att förstå som författarinnan lagt i dagen.
Att hon själv icke ser helt pessimistiskt på möjligheten av att bringa
motsatserna mellan äldre och yngre till en utjämning synes därav
att hon låter skildringen mynna ut i en förening mellan doktor Liwin
och hans döda dotters väninna. Om denna lösning är psykologiskt
sannolik eller ens möjlig må lämnas därhän; i varje fall vittnar den
om att författarinnan trots sin skarpa blick för livets bittra konflikter
dock icke helt förlorat sin tro på människorna.
Redan genom titeln Sommarleken har Fredrik Böök antytt hur
han för sin egen del vill ha sin första roman betraktad. Den gör
icke anspråk på att vara någon stor samtidsskildring med vida
perspektiv, icke heller någon genomförd problemroman. Den vill helt
enkelt uppfattas som en roande berättelse, nedskriven som ett slags
mellanstick mellan allvarligare och mera krävande arbeten, kanske
mest för att bereda författaren en angenäm rekreation från kritikerns
mödosamma gärning. På hela skildringen kan man säkerligen med
rätta tillämpa vad författaren en gång bekant om en av sina yppersta
essaysamlingar: Den är skriven med fröjd och icke med suckan. Ty
sällan får man i handen en bok som så tydligt vittnar om att den
tillkommit i permanent gott lynne. Stilen glittrar som lövverk i solsken,
gestalterna äro tecknade med festlig bredd och älskvärd humor,
händelserna utvecklas i smittande munter takt, och det allvarliga inslaget
— ty ett sådant finnes också — är icke så allvarligt att det stör det
angenäma helhetsintrycket, om man också måhända utan saknad skulle
ha sett att den otrevligt självgoda och förutseende fru Stål haft litet
mindre att säga. Kanske det bästa i boken är miljöskildringen. Det
lilla vackra och sommarljusa Gustavshamn, där det ligger behagfullt
grupperat kring stadskyrkan och rådhuset med stillsamma
kullerstensgator och välansade trädgårdstäppor, är återgivet med en
utomordentlig friskhet, som antyder att egna barndomsminnen fått lämna
materialet. Följer man vid läsningen av Sommarleken Thorilds kloka
råd att taga var sak för vad den är har man därför endast nöje och
behållning av sin lektyr. Söker man däremot — som här och var
torde ha skett — i den mera än vad den kan och vill giva, är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
