Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1928 - Ministären Ekman inför riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR. .73
kan bortses från dess oförenlighet med den parlamentariska
normalplanen; den saken har i närvarande stund endast teoretiskt intresse.
De avgörande invändningarna mot den nuvarande regeringspolitiken
är, att den saknar fasthet och konsekvens, att den icke uppbäres av
tillräckliga personliga kvalifikationer hos fackministrarna och att
framgången för regeringens initiativ beror av slumpen och den tillfälliga
partipolitiska konjunkturen. En olycklig benägenhet hos statsministern
att i tid och otid proklamera sig som »ledare» av utvecklingen
framhäver blott ännu starkare vad som är den fundamentala bristen hos
denna regering: saknaden av ledareförmåga. Statsministern har
emellertid avvisat tanken på att lägga en fastare grund för ministärens
tillvaro genom överenskommelser med andra borgerliga partier om
ett, låt vara begränsat, handlingsprogram. Regeringen föredrar alltså
att betraktas som ett provisorium — och behandlas därefter. I ännu
högre grad än föregående parlamentariska minoritetsregeringar måste
därför denna ministär leva ur hand i mun, taga ögonblickets små
fördelar och avstå från ett politiskt handlingsprogram på längre sikt.
Även om intresset funnes för en politik med nationell syftning, skulle
dagens bekymmer aldrig lämna rö att överväga en sådan. Nu saknas
dessutom intresset. Det märkes granneligen på handläggningen av
försvarets angelägenheter. Demokratiens försvarsordning skulle, hette
det ju 1925, »förankra försvaret hos folket». Men 1925 års
försvarsordning är redan en övergiven ståndpunkt. Dess upphovsmän äro
som bäst i färd med att finna nya formler för kravet på fortsatt
nedrustning. Försvarsminister Rosén sköter om den saken på sitt
sätt, utan formler. Medan statsinkomsterna flöda rikligare än på länge
nekas försvaret den tekniska, utrustning och övriga medel till
modernisering och ökad effektivitet, som utlovades 1925. Årets
statsverksproposition i allmänhet och fjärde huvudtiteln i synnerhet ställer de
senaste årens försvarspolitik — och inte bara hrr Per Albins
Hanssons och Roséns! — i en skarp belysning. När man å ena sidan
ser att det oerhört reducerade försvaret kostar och under de
närmaste åren kommer att kosta i det allra närmaste lika mycket som
»det dyra provisoriet» under dess sista tid, och å andra sidan
jämför det statsfinansiella läget av i dag med utläggningarna i 1924 och
1925 års försvarspropositioner om landets ekonomiska bärkraft och
de dryga försvarsbördorna, måste man bli ytterligt skeptisk gentemot
de ekonomiska motiveringar, som skakas ur armen för att stödja
»demokratiska» krav eller försvara eftergifter för en uppagiterad s. k,
folkvilja. Se f. ö. följande fackartikel!
Emellertid — 1925 års försvarsordning står fast. På den punkten
behöver ministären Ekman icke befara några obehagliga
överraskningar. Den gamla vänsterfronten slutes ånyo så snart det blir tal
om några åtgärder, ägnade att rubba 1925 års verk. Osäkrare ter det
sig kanske för 1927 års verk: skolreformen. Den verklige triumfatorn
från i våras, hr Värner Rydén, har anat att segern håller på att glida
honom ur händerna genom regeringens åtgöranden i flickskolefrågan,
och han har i en serie tidningsartiklar riktat ett våldsamt personligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
