Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1928 - Regeringen och 1925 års försvarsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 DAGENS FRÅGOR
ningstjänst än ersättningsreserven själv. Vad återstår då av den
»renodlade militära utbildningen»? Går man till grunden, så finner man,
att anledningen till detta orimliga förhållande ligger i det felberäknade
antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven. Folk finnes och folk
behöves — men på grund av den alltför snävt beräknade dagsumman
har man nödgats sänka ersättningsreservens tjänstgöringstid från i
1925 års värnpliktslag angivna 140 dagar till allenast 90. Vad detta
innebär för infanteriets vidkommande är redan angivet. Därtill kommer,
att truppförbanden kunna draga avsevärt mycket mindre nytta av de
ersättningsreservister, som inkallas för kortare tid än den
värnpliktslagen angiver. Svårast går detta ut över specialvapnen. Vid det mot
allt sunt förnuft misshandlade kavalleriet, där ersättningsreservisterna
under innevarande vinter dessutom i vissa fall lära ha inkallats på
sådant sätt att en ny kontingent inryckt till tjänstgöring först efter det
föregående uttryckt, har det tillämpade systemet medfört, att all
utbildning vid vapnets stamrekryt- och korpralskolor var fjärde dag måste
inställas. Det tar nämligen sin tid att förbereda
ersättningsreservisterna även för de mera enkla göromål, som måste påläggas dem,
särskilt — som sagt — vid specialvapnen, och under denna tid får all
den i tur gående vakt- och handräckningstjänsten vid regementet
påvila stammanskapet.
Det sagda utgör allenast en antydning om, huru kategoriklyvningens
hela idé genom bristfälliga åtgärder förfuskats. Den utlovade vinsten
för utbildningen av övrigt manskap har helt uteblivit. Det hade då
synts vara en rimlig fordran, att regeringen för årets riksdag
framlagt förslag till de mest skriande bristernas avhjälpande. Så har dock
icke skett. Den ringa ökning i antalet handräckningsdagar för
ersättningsreserven, som nu föreslagits, kommer icke att i märkbar mån
förändra saken till det bättre. Skall kategoriklyvningens för oss
motbjudande princip tillämpas, måste den tjäna ett klart avsett ändamål.
Nu hava stora delar av våra värnpliktiga undandragits
militärutbildning utan att möjligheten att utbilda återstoden därigenom förbättrats.
Men regeringen finner detta faktum till ingen sin åtgärd föranleda!
Den andra viktiga frågan gäller materielanskaffningen. Den till
omfattningen visserligen alltför otillräckliga armé, som enligt 1925 års
beslut utlovades åt landet, skulle dock enligt givna försäkringar stå
på höjden av materiell utrustning. Dåvarande försvarsutskott fann
t. o. m. lämpligt att till en del motivera organisationens nedskärning
med nödvändigheten att anskaffa modern materiel och utrustning.
Huru dessa förespeglingar och försäkringar blivit omsatta i
verkligheten, framgår av årets regeringsförslag. Den relativt ringa summa,
som av våra ansvariga myndigheter begärts för begynnande
istånd-sättning av artilleriets förslitna materiel, har herr Rosén icke aktat
nödigt upptaga. Samma förhållande råder på de flesta andra
områden. De anslag, som en gång uppfördes för materielanskaffning
under rubriken »Engångskostnader», hava visat sig fullkomligt absurda.
Ett par exempel: för anskaffning av stridsvagnar, tanks, beräknades
ett belopp av 400,000 kr. Priset på en vagn av lämplig modell är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
