Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1928 - Ordningsprinciper och restitutionskrav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 DAGENS FRÅGOR
listerna kunna icke beskyllas att härvidlag »gå på kattelabber». Deras
indignationsutbrott gälla framför allt de (likaledes i den nämnda
artikeln utförligare berörda) medeltidsbrev, som den lärde Arni
Magnusson för ett par sekler sedan — oförsiktigt nog delvis mot kvitto —
lånade i Norge och sedan gjorde en donation utav i Köpenhamn. Nu
har Danmark nyligen träffat en överenskommelse med Island om
utlämnande, lyckligtvis icke av de arnamagnseanska handskrifterna —
vilkas förvisning till den avlägsna ön skulle betytt ett allvarligt slag
för den humanistiska forskningen —, men av de isländska
dokumen-terna i samlingen. Detta har kommit kammen att växa på de norska
hetsporrarna. Det får, heter det, icke »forhutles og fortutles og
for-hales» i denna sak. Kristan II:s arkiv från landsflyktsåren, vars
huvudmassa för ett århundrade sedan på något underliga vägar bragtes till
Norge, medan några stumpar hamnade i Danmark och Sverige, och
vilket danskarna vilja ha i utbyte mot de arnamagnseanska breven,
anses ligga på ett helt annat plan än dessa. Norrmännen ha där, för,
klaras det, »et absolut retskrav» och vilja icke ta emot någon nådegåva.
Det kunde onekligen vara frestande att inför all denna oro och
dessa krav på rubbningar inom ett område, där just det hävdvunna
har en sådan betydelse ur både ordningens och forskningens synpunkt,
principiellt ställa sig på en desperat stafas-guo-ståndpunkt. Praktiskt
sett kan ju i stor utsträckning nästan lika mycket som genom en
upprivande omflyttning vinnas genom förteckningar eller avskrifter och
framför allt med hjälp av den moderna fotografiens säkra och billiga
metoder.
En sådan ’ståndpunkt vore emellertid doktrinär även den. Det vore
opraktiskt att på sådana grunder försumma ett för vetenskapen
värdefullt förvärv. Inom det egna landet bör ju statens institutioner emellan
den gamla byteshandeln vara avlyst såsom stridande mot den moderna
uppfattningen av deras uppgifter och eventuella omflyttningar ske efter
principiella normer. Men utåt lär utbytet alltjämt få användas i
dessa liksom i andra mellanfolkliga förbindelser, dock att därvid
naturligtvis bytesmedlen å den egna sidan måste vara begränsade till
sådant som ej ingår i de organiskt uppvuxna sammanhangen.
Detta för arkivens vidkommande. Vad museerna angår, vore en
utväxling av fanor o. d. troféer en löjlig meningslöshet. Men i fråga
om andra föremål böra ej heller där byten behöva vara uteslutna.
En tacksamhetsgärd — såsom Österrikes bekanta gåva av Gustav Adolfs
kyller — eller någon annan akt av nationell courtoisie kan ju också
tänkas förekomma, men därvid bör en klok granne ihågkomma, att
en pretention på eller inbjudan till en sådan handling i själva verket
på förhand upphäver dess karaktär. Om man alltså ställer sig på
den ståndpunkten, att restitutioner av från andra länder gjorda förvärv
må kunna förekomma, men endast som undantag i särskilda fall och
på särskilda grunder, så är därmed en regel angiven, som medvetet
är mycket enkel och konstlös till sin form, men i själva verket bättre
torde tillgodose både landets och vetenskapens intressen än
okränk-bara principer ledande in absurdum åt ena eller andra hållet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
