Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1928 - Regeringsskiftet i Finland - Den engelska kyrkostriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 83
icke gott — lindrigt sagt. Och om dess kommande öden och äventyr
är det därför svårt att profetera. Såsom allmän reflexion torde dock
kunna sägas, att faror hota regeringen ur det egna partiets led. Den
söker tydligen stöd vänsterut, vilket redan framgår av de i
regeringsdeklarationen utlovade lättnaderna i avseende å den direkta
beskattningen, vilka icke mycket avvika från den förra regeringens
minimi-fordringar.
För svensk publik, som är van vid det ytterst
begränsade intresse vår allmänhet plägar skänka kyrkliga
angelägenheter, måste synas nästan obegriplig den livlighet, med vilken
man i England under dessa sista månader diskuterat revisionen av
engelska kyrkans Common Prayer Book av år 1662. Revisions- eller
kanske rättare tilläggsförslaget, som vid pass 20 år varit under förbe-’
redande samt de sista 8 åren varit föremål för biskoparnas oavlåtliga
omsorger och överläggningar, erhöll i somras, sedan det förut godkänts av
representationerna (the Convocations) inom de stora kyrkoprovinserna
Canterbury och York, gillande av det engelska kyrkomötet (the Church
Assembly) samt framlades sedan för parlamentet till godkännande å
statens vägnar. Efter tre dagars grundliga debatter blev det av överhuset
gillat den 14 december — och med så ovanligt höga röstsiffror som
241 mot 88. Den 15 december vägrade emellertid underhuset med 247
röster mot 205 sitt godkännande. Närmast före parlamentsbehandlingen
hade gått en mycket livlig diskussion i pressen med talrika insända
artiklar, förordande eller opponerande. Efter underhusets beslut har
denna diskussion vunnit en sällan sedd intensitet, i vilken varken julen
eller årsskiftet vållat något nämnvärt avbrott. Just de dagar, då detta
skrives, motses (till den 21 januari) med stor spänning det beslut, som
biskoparnas konferens i frågans nuvarande läge fattat.
Huruvida the Common Prayer Böök, som reglerar högkyrkans
gudstjänstliv men direkt eller indirekt har mångfaldig betydelse för övriga
brittiska kyrkosamfund, någonsin kunnat strikt tillämpas, är en fråga
för sig; säkert är, att den tiden ligger mycket långt tillbaka. Under det
sista seklet har utvecklingen längs tvenne inbördes skarpt divergerande
linjer löpt ifrån den via media, som högkyrkan vill följa: den nitiskt
verkande engelska ritualismen har i kultbruk och med dem förenad
förkunnelse böjt alltmera av mot Roms håll, medan samtidigt den
intensiva, oavbrutna konfronteringen med våra dagars mångskiftande
politiska, sociala och vetenskapliga problem gjort stora skaror icke till
religiöst likgiltiga men till kyrkligt mera indifferenta, intresserade
framför allt av kyrkligt kärleks- och räddningsarbete. Så har inom kyrkan
utbildats och existerat en växling av gudstjänstskick, som sträckt sig
»from Rome to Geneva», d. v. s. från nära nog papism till strängaste
kalvinism. Detta åtminstone för det yttre ögat regellösa tillstånd har
framkallat kravet på klarare linjer mellan erkänt och icke tillåtligt, för
att det skall vara kyrkans ledare möjligt att med auktoritet upprätthålla
disciplinen bland sina underlydande. Men då det givetvis legat de
ledande om hjärtat att icke stöta bort någon, som önskar kvarstå inom
Den engelska
kyrkostriden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
