Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1928 - Förenta staternas fredspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 85
Förenta staternas regering har de senaste
veckorna genom en rad statshandlingar av rätt
skilda slag givit tillfälle till lärorika inblickar i amerikansk
fredspolitik, sådan den nu förkunnas och praktiseras från Washington.
Det första av dessa aktstycken är presidenten Goolidges budskap
till kongressen av den 6 december 1927. Det utmynnade ritualenligt i en
fredsbekännelse: »Förenta staternas politik är att främja freden. Vi
äro ett fredligt folk och ha gått in för tvisters slitande genom
vänskaplig uppgörelse hellre än med våld». Som belysande exempel
åberopade Coolidge här den nyligen träffade uppgörelsen med Mexiko
i oljefrågan. Svårare var det givetvis att som nästa fredsexempel
anföra interventionen i Nicaragua. Goolidge löste emellertid
svårigheten genom att skildra förhållandena i Nicaragua såsom likartade,
fast i liten skala, med dem i Kina. Även i Nicaragua skyddade
Förenta staternas trupper amerikanska undersåtar och deras egendom.
Därjämte gjorde de Nicaragua en ovärderlig tjänst genom att »hindra
stor blodsutgjutelse och landets ödeläggande genom återgång till
revolutionstillstånd». Även den bebådade flottökningen var enligt
Goolidge ett fredens verk. Förenta staterna ha vänt sig bort från »gamla
världens kapprustningspolitik». Utomlands är amerikanska flottan »en
tillflykt i tider av oordning och alltjämt en världsfredens tjänare».
»Vi böra fortsätta att främja freden genom vårt exempel och stärka
den genom sådana internationella överenskommelser mot kriget, som
det enligt författningen är oss tillåtet att ingå».
De sista orden inneburo en hänsyftning på det amerikanska
fredsinitiativ, som tre veckor senare, den 28 december, togs av
utrikesministern Kellogg i en not till franska regeringen. Mellan Frankrike
och Förenta staterna gäller till 10 februari 1928 Root-Jusserand-fördraget
av 10 febr. 1908 om skiljedom i frågor, som ej beröra
kontrahenternas heder eller vitala intressen. Meningen är att vid dess
förnyande modernisera det, bl. a. i fråga om förbehållens formulering.
Nu föreslog emellertid Briand i juni 1927 att man skulle göra det än
modernare genom att låta det ombildas till eller åtföljas av ett
»ständigt vänskapsfördrag», i vilket båda parterna skulle högtidligt förklara
krig »bannlyst». Kriget skulle alldeles fördömas som redskap för deras
nationella politik, och de skulle förklara sig ämna reglera alla framtida
konflikter dem emellan uteslutande med fredliga medel. Det var
med utgångspunkt från detta franska förslag som Kellogg nu föreslog
planens vidgande från att innebära en »tvåsidig» överenskommelse till
att avse en »mångsidig» sådan. Till en början borde samtliga
stormakter uppfordras att avge en förklaring enligt Briands formel och
sedan kunde övriga stater få tillfälle att ansluta sig till denna
»krigets bannlysning» (outlawry of war\ som slagordet nu lyder. Briands
svar, ytterst tillmötesgående i formen, vittnar om att planens vidgande
ej väckt någon entusiasm i Paris. Han gick emellertid med på
förhandlingar i denna riktning, men föreslog två modifikationer: först
skulle det fransk-amerikanska avtalet undertecknas, därefter övriga
stater inbjudas att ansluta sig, och förklaringen skulle innebära for-
Förenta staternas
fredspolitik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
