Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk folkminnesforskning och dess nutidsläge. Av Hilding Celander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 HILDING CELANDER
medveten, systematisk ledning av insamlingsarbetet, kunna väl —
liksom hittills — utmärkta insatser göras både här och där.
Men den helhetsbild — jag syftar här både på den geografiska
och systematiska fullständigheten — av svensk allmogekultur
(till dess andliga sida, i tro, sed och dikt), till vilken det gäller
att nu i elfte timmen samla nödigt material, den lär aldrig
dessförutan kunna åstadkommas. Här är en uppgift, som kräver
sin man, eller rättare sina män (ty den överskrider vida en mans
krafter), så att de helt och odelat få ägna sig åt densamma.
Och när själva insamlingsarbetet väl är avslutat, föreligga andra,
inte mindre viktiga och omfattande uppgifter för dessa ledande
och vetenskapligt kvalificerade arbetskrafter: den vetenskapliga
bearbetningen av det nu och tidigare insamlade materialet. Dessa
båda uppgifter måste f. ö. hela tiden gå hand i hand, såsom
också sker i andra länder.
Här föreligger alltså ett organisationsproblem av alltför
omfattande och maktpåliggande art, för att det skulle kunna lösas
endast genom ett tillfälligt anslag av lotterimedel. Den svenska
folkminnesforskningen är härvidlag helt annorlunda ställd än
andra sidor av vårt kulturliv. De nödiga fasta organen för
arbetet måste till stor del först nyskapas, genom ett utbyggande av
de ansatser härtill, som redan finnas. Kännbarast är frånvaron
av ett sådant ledande vetenskapligt organ vid rikets största
universitet, som givetvis skulle få på sin lott utforskningen av
större delen av landet och däribland också de hittills allra mest
försummade områdena. Här saknas ju också den akademiska
undervisning i ämnet folkminnesforskning, som bl. a. är
nödvändig för utbildningen av de nödiga arbetskrafterna.
Detta sakläge måste hos var och en som inser och behjärtar,
vilka omistliga värden för vårt nationella kulturliv som här stå på
spel, väcka de allvarligaste bekymmer, och det har också många
gånger påtalats. Slutligen, våren 1919, kom man så långt, att
riksdagen genom en skrivelse begärde att K. Maj:t »täcktes
skyndsamt låta verkställa en allsidig utredning om organiserandet av
insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen»,
eller närmare bestämt »folklivsforskningen,
folkminnesforsknin-gen samt dialekt- och ortnamnsstudierna». (Museiväsendet
uteslöts, då det samtidigt var föremål för särskild utredning.) Den
motion, som givit anledning till nämnda riksdagsskrivelse, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
