Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk folkminnesforskning och dess nutidsläge. Av Hilding Celander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FOLKMINNESFORSKNING OCH DESS NUTIDSLÄGE 97
väckt i andra kammaren av herr Per Edvin Sköld (jämjte
åtskilliga medmotionärer ur alla partier), i första kammarpn av
herr Oscar Olsson. Motionens motivering framhåller med värme
»det befruktande inflytande, den gamla allmogekulturen ijtövar
och ännu mera bör utöva på vår tids något hållningslösa
kulturliv». Där erinras om hur frivilliga krafter göra sitt bästa för
att rädda undan glömskan minnena av våra förfäders andliga
och materiella odling, men också hur »man saknar en enhetlig
plan och en genomförd organisation» och »det är därför
resultaten bli så ringa». Nu kräves här »jätteansträngningar för att
utnyttja tiden, ett decennium kanske, efter vilket allt antagligen
är slut».
Riksdagens skrivelse till konungen upptog denna tankegång
med oförbehållsamt instämmande. Den understryker också
kraftigt, att »den bästa uppmuntran staten kan giva är tydligen att
skapa denna planmässighet åt arbetet», som hittills har
saknats. »Med säkerhet kan antagas», heter det slutligen, »att
betydande anslag erfordras för ändamålet», men på samma gång
framhålles önskvärdheten av att »alla möjligheter att utan skada
för saken begränsa utgifterna noggrant prövas».
Äntligen alltså ett ord — och därtill från Sveriges riksdag —
som vittnar både om insikt i vad saken gäller, och om en
bestämd vilja, att uppgiften skall bli löst. — Detta var år 1919.
Man hade då tydligen klart för sig, hur angeläget det var att
här handla raskt. Vi skriva nu år 1928 — och ha inte kommit
ett steg längre!
D. v. s. lotterimedel ha ju på sista tiden beviljats, såsom ovan
nämndes. Men i fråga om det allra angelägnaste, »en enhetlig
plan och en genomförd organisation», som ensamt kan ge
tillfredsställande resultat, stå vi här i Sverige alltjämt på precis
samma punkt. Det är sant, att resultatet av den »skyndsamma
utredning», som riksdagen 1919 begärde, sedan år 1923
föreligger i form av ett officiellt »Betänkande med förslag till ett
systematiskt utforskande av den svenska allmogekulturen avgivet av
därtill utsedda sakkunnige» (i två volymer på sammanlagt 350
sidor). Utan tvivel har denna grundliga utredning sina
förtjänster, särskilt i den historiska och deskriptiva framställningen av
allmogeforskningen i Sverige och dess grannländer, som upptar
större delen av betänkandet. Beträffande den praktiska
lösningen av det föreliggande organisationsproblemet uppnåddes dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
