Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk folkminnesforskning och dess nutidsläge. Av Hilding Celander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 HILDING CELANDER
intet tillfredsställande resultat. De fem sakkunniga kunde inte enas
om ett gemensamt förslag. Majoriteten, bestående av herrar
Nils Lithberg, Per Edvin Sköld och Tobias Norlind, framlade
ett organisationsförslag, enligt vilket bl. a.
»folkminnesundersök-ningen» (som i betänkandets terminologi får innefatta både den
materiella och den andliga folkkulturen) skulle ledas av ett
»folk-minnesråd» på sju personer, tillika med en sekreterare och
föreståndare för »folkminnesrådets byrå», assisterad av två till »byrån»
knutna vetenskapliga medhjälpare. — Mot detta förslag avgavs en
principiell reservation av herrar Herman Geijer och C. W. von
Sydow, en reservation, som vägde så mycket tyngre, som bakom
denna stod den verkliga sakkunskapen såväl på den egentliga
folkminnesforskningens område som på dialekt- och
ortnamnsforskningens, alltså beträffande utredningens väsentligaste uppgifter.
I en rad av de utlåtanden, som sedermera inkommo med
anledning av det framlagda betänkandet, ha också reservanternas
synpunkter kraftigt understrukits, särskilt från de ledande
institutionernas och de akademiska myndigheternas sida.
Jag skall här inte gå närmare in på denna kritik. Det kan
vara nog att i detta sammanhang slå fast, att den sida av
allmogeforskningen, som i vårt land allt hitintills varit den mest
försummade — inte minst när det gäller understöd från det
allmännas sida och överhuvud det organisatoriska — d. v. s.
utforskningen av våra folkminnen i egentlig mening, allmogens
traditionsvis bevarade andliga kultur, i sakkunnigemajoritetens
förslag har erhållit en så undanskjuten plats, att den (bortsett
från folkmusiken) inte kan med säkerhet räkna på en enda
plats i det tilltänkta »folkminnesrådet». Vilka utsikter
folkminnesforskningen skulle ha att med en sådan organisation
ta igen det så länge försummade och äntligen erövra den plats,
som borde tillkomma densamma inom svensk humanistisk
forskning, det behöver inte påpekas.
Några åtgärder med anledning av de sakkunnigas förslag och
de däröver avgivna yttrandena hördes emellertid inte av. Och
under tiden förgår en dyrbar, en oersättlig tid, som inte kunnat
så, som sig borde, utnyttjas för tillvaratagandet av de med varje
år i allt snabbare fart försvinnande kvarlevorna av vår gamla
allmogekultur. I fjol höst togs så ett nytt steg för att äntligen
komma ur detta oföre. Det skedde genom en underdånig
petition från styrelserna för de tre akademiska institutioner, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
