Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det europeiska krigets nya skepnad. Av K. A. Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 K, A. BRATT
allra sista fas, vilken kom att inhiberas av vapenvilan, det faktum
att ententen förberedde sig att slutligt bryta motståndet genom
en massinsats av luftstridskrafter mot Tysklands öppna städer,
är i och för sig ett indicium på en utveckling, som banar sig
väg över huvudet på härar och flottor.
Nu ligger den invändningen nära, att den här siktade
utvecklingen slutligen är beroende på luftangreppens verkan; huruvida
dessa angrepp kunna beräknas åstadkomma en förstörelse av
den vidd, att den krossar ett folks vilja till fortsatt krig, eller
med andra ord om de nya anfallsmedlen äro överlägsna
försvaret mot desamma. De ovan citerade författarna hysa
uppenbarligen meningen, att så är fallet. En giltig bevisning kan på
teoretisk väg givetvis icke åvägabringas. Man måste nöja sig
med sannolikheter. Krigserfarenheterna lämna icke heller några
fastare hållpunkter, därtill äro förändringarna på alla håll för
stora. Marskalken Sir Hugh Trenchard, chef för Englands
luftförsvar, som av Ritter betecknas som den klaraste hjärna som
sysselsatt sig med dessa problem, anger exempelvis som sin åsikt,
att den bombmassa, som under kriget fälldes över London —
tillsammans representerande omkring 300 ton — torde komma
att understiga den, som man i ett kommande krig under en dag
har att räkna med, och att bombernas kraft naturligtvis icke är
att jämföra. Gentemot den utbredda sakkunniga mening, som
i stort sett ansluter sig till den grunduppfattning, som skymtar
i Trenchards uttalande, står en annan, som håller före, att det
kan resas effektivt försvar mot bombanfallen och att dessas verkan
torde vara överskattad. Grundläggande för denna senare syn
är tesen, att gentemot nya anfallsmedel har utvecklingen alltid
förmått framföra nya försvarsmedel. Den engelska pseudonymen
»Neon», författaren till The great delusion, tillhör denna
riktning. Hela hans framställning, med undantag av vad han yttrar
om luftartilleriets möjligheter, där .en viss tvekan kan råda om
vad som är det riktiga, rör sig emellertid vid sidan om
problemets kärnpunkter och har föga värde.
Enigheten bland de sakkunniga synes vara tämligen
fullständig om, att ett skydd mot luftanfallen icke kan väntas genom
luftstridskrafterna. Tron härpå är i stort sett för närvarande
övergiven. Huruvida en ändring härutinnan kan inträda genom
att jagarkonstruktionerna överflygla utvecklingen på
bombmaskinernas område låter sig icke överblickas. Sir Hugh Trenchard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
