Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna kommunikationsmedel på klassisk mark. Av Natan Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA KOMMUNIKATIONSMEDEL PÅ KLASSISK MARK 121
ögonen, viss om att nästa sekund rulla utför branten och krossas
till atomer i avgrunden. Men vigt och säkert skuttar bilen runt
klipputsprånget, kanske för att där möta en annan bil, som
rusar åstad med samma galna fart. Och fram kommer man,
även om de gamla slangarna oftare än man finner skäligt
explodera av hettan och de pilvassa stenskärvorna.
Till de grekiska chaufförernas heder må även framhållas, att
de verkligen äro vad man kallar gentlemannachaufförer. De
besitta en hänsynsfullhet gentemot andra varelser på gatan, som
man många gånger i Europas städer har anledning avundas.
Men detta är ett utslag av den otroligt fint utbildade känsla
för individens rätt, som besjälar detta folk. Och så är
poliskontrollen kanske mera medvetet inriktad på den kategori, som
med rätta fått namnet »bilslynglar». Ett annat sympatiskt drag
hos de grekiska droskbilarna är deras billighet. Långturer —
även med finare bilmärken — beräknas i år efter 5 drachmer
(= 25 öre) per kilometer. Och taxameterbilarna köra för 5 öre
per 200 m.
Det åkdon, man eljest använder i så gott som alla delar av
landet, där körväg finnes, är den 2-hjuliga, höga »soustan» för
l häst. Behövas flera hästar, såsom i Arkadiens bergstrakter,
spänner man dem efter varandra. Hjulen äro höga, ofta ända
till 2 m., och hjulbredden är så gott som alltid densamma. Detta
är nödvändigt, då »vägen» ofta blott är två hjulspår, som det
gäller att följa. En sådan sousta kan givetvis ha många
skiftande egenskaper och olika utseende. Men en ting ha de alla
gemensamt, vare sig de äro enkla vardagsvagnar eller granna
söndagspromenadsoustor med ett helt bildgalleri målat i starka
färger runt vagnskorgen: för en normal, skör europé är det ett
syndastraff att åka i dem en längre bit.
I Thessalien kan man än få se samma om stenålder
påminnande, 4-hjuliga oxkärror, som äro avbildade på en egyptisk
relief, visande »nordbor» på vandring. Inte bara oxarna äro
samma långhorniga urtidsras, även vagnarna ha samma klumpiga
gnisslande hjul, skurna i ett stycke och utan ekrar.
Men varken hälften eller tiondedelen, jå kanske inte ens
hundradedelen av de vägar, som äro upptagna på ett större grekiskt
kartblad, skola någonsin befaras av den ihärdigaste Fordbil eller
av den bastantaste sousta. De äro klövjevägar och åsnestigar
och skola alltid bli den lilla mulans och åsnans okvalda besitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
