Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk lyrik 1927. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Gabriel Jönsson: Årsringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 141
sen, och det verkar nästan som om diktaren vore benägen att alldeles
avsvära sitt förflutna. Han har genomgått en svår personlig kris och
ban står desorienterad i sin nya tillvaro.
Min sång behöver hjälp och stöd
av skuggans fall och ljusets död
—• ty du, som mitt i livet står
och som är full av tillförsikt,
har svårt att fatta, vad som försiggår
och sakta mognar i min dikt:
hur hela denna värld av järn och sten
nedvissnar till gestaltlöst sken,
* hur gators prakt och torn och torg
—• tyst sopas bort med alla sina ljus;
och kvar blott står ett ödsligt brus
av elementens kamp och sorg.
Slöjan är en mycket allvarlig bok, och det är inte fråga om att inte
skalden griper mera med dessa ångestens dikter än han gjorde, då han
stod mitt uppe i sin grubbelfria skaparkraft. Men i detta oros- och
övergångsstadium kan mycket litet bli till färdig dikt, och samlingen får
huvudsakligen sitt värde som ett löfte om en ny utveckling hos en skald
med rika möjligheter.
Den havs- och blomstervärld, som fägnade oss i Gabriel Jönssons
debutsamling Flaskpost, blåser och doftar även i hans nya bok, som
har den ypperliga titeln Årsring ar (Albert Bonnier). Här stiga
åter Flundror och Backafall fram med sitt genuina fiskar- och
sjömansliv, tolkat och skildrat av en poet med ett avundsvärt lätt och graciöst
handlag. Där äro interiörerna bakom de fuchsieröda fönsterna, där äro
dansbanorna och lekplatserna, och där är havet med sitt glitter, sina
håvor och sina faror. Och där är de yra flickorna, de karska
sjömännen och de fromma gummorna. Man är glad att se det hela igen och
att åter föras omkring i denna miljö av en man som känner detta och
som har ett poetlynne, vilket behöver så litet för att spela. Årsringar
består kanske mest av så kallat lätt gods. Men fjärilar och blommor
äro också lätt gods, och Jönssons vers har ofta fjärilars capriciöst
behagfulla fladder och blommors bräckliga byggnad och flyktiga doft.
Han tar litet allvarligare på motiven ibland, som i den ståtliga
»Höstbön» och i den lätt preciösa »Virkerskan». När jag skall ge ett prov
på denna utsökta verskonst, som skolats hos Österling och som har
en del gemensamt med Danmarks Heine, den lollänske lakar-poeten
Aarestrup, väljer jag efter någon tvekan »I sommarnatten»:
Se, vattnen stå fulla av yngel och rom,
och tumlar en leker i blickstilla sjön.
Och solen, som ankrat i norr, vänder om
och går som en skuta med glimmande sp rön
mot morgonens kust, där det skiner
av juni och ljuva jasminer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
