Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1928 - »Krigets nya skepnad» — fantasi och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 155
ti da staten vunnos av taktiskt ordnade och med huvudsakligen blanka
vapen utrustade förband mot krut och kanoner. Schweizarnas slag
under de burgundiska krigen och de svenskes seger på Brunkeberg
vittna tungt emot teoriens ovan antydda konstruerade utveckling.
Exemplen kunde mångfaldigas, bl. a. från Gustav II Adolfs och Karl
XII:s stridskonst. De flesta stora krig ha inneburit en ny fas i
utvecklingen ; oftast har denna fas legat på det mera yttre, tekniska
området. Där krigen varit långvariga, hava motåtgärderna snart nog
hunnit återinföra balansen, eljest har man fått vänta med denna till
nästa kraftmätning. Genom hela krigshistorien har varje stor
fältherres framgångar, varje nytt krigsredskap sålunda utbasunats som
de vises sten, som det allena saliggörande och osvikliga medlet till
motståndarens förintande. Men lika osvikligt hava motåtgärder
vidtagits, som kommit profeternas förhoppningar på skam. Så är med
all visshet fallet ännu i dag. Sina grundbetingelser och sitt innersta
väsen har krigskonsten likafullt behållit, alla yttre förändringar till
trots.
Man behöver icke gå längre tillbaka än till tiden omedelbart före
världskrigets utbrott för att finna en över alla bräddar svämmande
litteratur om det europeiska krigets omöjlighet, om det ekonomiska
sammanbrott, som inom ett fåtal veckor skulle bliva kraftmätningens
följd. Vill man ösa ur det slags källor, skall man lätt nog kunna
bevisa det fullständigt omöjliga i vad som sedan verkligen hänt. Vill
man upptaga till granskning de krigstekniska enskildheterna från tiden
omedelbart före världskriget, skall man finna talrika väl motiverade
påståenden om vissa vapens oanvändbarhet i det kommande och
förutsedda kriget: betecknande är i detta fall talet om den föråldrade
bajonetten! Men alla profetior till trots har utvecklingen gått sin väg
— det är icke blott bajonetten, som åter kommit till heders, även
andra vapen ha ånyo blivit »moderna», vilka tidigare icke varit i bruk
sedan den bysantinska epoken.
Till en direkt felsyn synes emellertid författaren göra sig skyldig, då
han ur företeelser från de senaste krigen drager slutsatsen: »framtidens
krig kunna icke humaniseras». Ty går man frågan in på livet och
söker man ärligt att bortse från de massintryck av förstörelse, vilka
här och där kunna följa i luft- och gaskrigets spår, då måste man
också inse, att dessa stridsmedel sannolikt aldrig kunna nå upp till
äldre krigs ödeläggande av bebyggelse och landsändar. Erfarenheterna
från det trettioåriga krigets dagar samt från det svenska väldets
gränsbygder under senare delen av 1500- och början av 1600-talen skulle
i detta fall kunnat giva åtskilliga jämförelsesiffror. Därtill kommer,
att den moderna krigsteknikens ödeläggande verkan i huvudsak går
ut över materiella ting: för den levande befolkningens skydd är nu,
långt mer än förr, sörjt genom befintliga försvarsmedel. Och med
den självbevarelseinstinkt och den anpassningsförmåga, som är
människosläktet egen, komma dessa skydds- och försvarsmedel att
framdeles, liksom förr, utvecklas icke blott jämsides med anfallsredska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
