Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1928 - Norges socialistiska regeringsexperiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 DAGENS FRÅGOR
När konungens första hänvändelse till partiledarna kom, syntes det
som om dessa antaganden skulle komma att besannas. Den 20
januari blev nämligen bondepartiets ledare, hr Mellbye, kallad till konungen
och fick av honom uppdrag att försöka bilda en samlingsregering av
borgerlig färg. Förhandlingar inleddes med de övriga partiledarna,
hr Hambro för högern, hr Thommesen för den frisinnade vänstern
och hr Mowinckel för den radikala vänstern — det bör kanske
tillläggas, att hr Thommesen är den ende representanten i stortinget för
sitt parti. Svaren lämnades ganska snart. Det befanns att högern
och den frisinnade vänstern ställde sig tillmötesgående, medan däremot
vänstern svarade avböjande. Därmed var saken avgjord. Hr Mellbye
måste svara att han icke kunde fullfölja sitt uppdrag.
Icke ens nu var emellertid läget klart. När konungen den 23
januari tillkallade arbetarpartiets parlamentariske ledare, hr Alfred Madsen,
trodde heller ingen annat än att det gällde ett rent formellt steg. Det
kom som en överraskning, när Madsen meddelade att han erhållit
konungens uppdrag att söka åstadkomma en regering ur arbetarpartiet,
och ännu större blev häpnaden, när stortingets vicepresident, hr
Horns-rud, den 25 januari erhöll och mottog direkt uppdrag att bilda en
dylik regering. Den nya regeringen kom utan dröjsmål till stånd.
Den 31 januari avgav den sin regeringsförklaring i stortinget, och den
3 februari höll den sitt första statsråd inför konungen. Sedan följde
händelserna slag i slag. Regeringens förklaring och dess minst sagt
utmanande arbetsprogram, sådant det tog sig uttryck i de första
propositionerna, väckte en storm av häpnad och indignation i hela landet.
Denna avspeglades i stortinget, där man den 7 februari debatterade
programförklaringen, och dagen därpå störtades den socialistiska
regeringen med 86 röster mot 63. Ett par dagar senare hade Mowinckel
den nya ministären färdig, en ren partiregering från vänstern, och
den 17 februari avgav den nya regeringen sin programförklaring inför
stortinget. Den socialistiska regeringen hade ej fungerat mer än en
vecka. Det var ett regeringsexperiment, som knappt hann sättas i
gång förrän det avbröts. Så snart arbetarpartiet i regeringsställning
konfronterades med livets realiteter, befanns dess arbetsprogram så
hopplöst verklighetsstridigt, att ett ombyte blev oundgängligen
nödvändigt med hänsyn till landets vitala intressen.
Den utveckling, som markeras av ovan citerade data och händelser,
är i och för sig ganska egendomlig. Den har sin yttersta grund i
förra årets stortingsyal, vilka ju resulterade i mycket stora
förskjutningar. Högern gick tillbaka från 54 till 30 man i stortinget, medan
frisinnade vänstern, som förut ej uppträtt som fristående parti men
nu försökt intaga en mera självständig hållning, lyckades erövra sitt
första egna mandat. Denna framgång kunde dock naturligen icke
på något sätt kompensera högern för dess förluster. Det radikala
folkpartiet, som förut hade 2 representanter, fick nöja sig med l,
aeh vänstern minskades från 36 till 31. De övriga partierna hade
framgångar att inregistrera. Sålunda gick det återstående borgerliga
partiet, bondepartiet, fram från 22 till 26 mandat, men den stora val-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
