Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1928 - Danmarks ekonomiska läge - Italien och Frankrike på Balkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 165
och handeln ännu i någon mån synes hålla uppe priserna och
lönerna. Skillnaden mellan industriens och jordbrukets ekonomiska
politik framträder klart däri, att det senare ökat sin produktion och
export under 1927 jämfört med för några år sedan, medan krisen inom
industrien lett till produktionsinskränkning. Jordbrukaren arbetar som
regel för egen räkning och tager det pris han kan få för sina
produkter, ansträngande sig att balansera de låga priserna med en ökning
av produktionen. Inom industrien leda däremot oräntabla priser till
driftsinställelser.
Att jordbruket på detta sätt långsamt skall arbeta sig igenom sin
kris synes klart. Danmarks stora ekonomiska problem rör industrien.
Dess löner synas ligga på en något högre nivå än i Sverige -— reallönen
per timme har stigit med cirka 50 % — och fråga är om
produktionens effektivitet kan ökas så mycket, att tillräcklig
konkurrensförmåga uppnås. Visserligen spelar lönernas höjd ej så stor roll för
konkurrensförmågan inom redan existerande företag, så länge de gamla
byggnaderna och maskinerna kunna användas, I kalkylen utgöra
lönerna till den manuella arbetskraften vanligen blott 20—25 %. Men
Danmark kan ej finna sysselsättning för sin växande befolkning utan
industriell expansion, och en sådan hindras om en för hög lönenivå
gör byggnader och maskiner — och alltså även räntor och avskriv^
ningar — samt bearbetningskostnader etc., med ett ord alla
produktionskostnader 10 % eller mer för höga. Danmark möter här samma
problem som Sverige haft att kämpa med de sista åren — med
resultat att vi det goda året 1927 i medeltal inom fackförbunden häft
mer än 10 % arbetslösa — men det möter i detta problem i en ännu
värre form. };
Det är ett ofta hört påstående att
jämviktspolitiken ’gjort bankrutt i och med
världskriget och dess resultat. De gamla maktkombinationerna ha ersatts av
samarbetet i Nationernas Förbund, balansen statsgrupperna emellan
är icke längre någon grundläggande politisk princip, och fredsarbetet
är oförenligt med ett system av begränsade allianser.
Det må nu vara hur som helst ifråga om jämviktspolitikens
bankrutt i moraliskt och politiskt hänseende; det är icke desto mindre
ett faktum, att denna politik alltjämt sätter sin prägel på Europas
förhållanden. Sedan den kaotiska situationen efter världskriget från
år 1922 så småningom börjat stabiliseras, har i själva verket ett nytt
jämviktssystem framträtt. I synnerhet och framför alla andra är
det de »latinska systrarna», Frankrike och Italien, som fortsatt att
basera sin yttre politik på den föregivet bankrutterade
jämviktsprincipen.
För Frankrike har det härvid närmast gällt att finna en ersättare
för den förlorade ryske bundsförvanten. Även den eller de nya
bundsförvanterna ha emellertid måst sökas öster om den
traditionelle fienden. Man har tagit vad som stod till buds: Polen och den
lilla ententens makter Tjeckoslovakien, Rumänien och Jugoslavien.
Italien och Frankrike
på Balkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
