Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Dagens frågor 1 mars 1928
- Utvecklingstendenser i Sovjetunionen
- Panamerikanska konferensen i Havanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även uttryck i ett förhärligande av armén som redskap för Rysslands
maktvilja. Militärväsendet är otvivelaktigt populärt, och en allmän
militaristisk anda, starkt gynnad av myndigheterna, gör sig allt mera
gällande.
Den Stalin’ska regeringsregimen för tillsvidare — av nödtvång — en
fredlig, delvis rent av undfallande politik. Sedan 1925 har också ett
otvetydigt återtåg ägt rum från de mera utsatta utrikespolitiska
positionerna. Och särskilt nu torde man i Moskva vara beredd att köpa ett
återupptagande av förbindelserna med England till priset av eftergifter,
som för ett par år sedan skulle förklarats otänkbara. Denna fredliga
politik saknar emellertid fast inre bakgrund. Den är också
otvivelaktigt endast en övergående företeelse. Redan om ett fåtal år kan i
detta hänseende allt vara annorlunda.
Panamerikanska konferensen
i Havanna.
Sjätte Panamerikanska konferensen, som
öppnades i Havanna den 16 januari detta
år, beräknades då komma att räcka två à tre månader. Den avslöts
emellertid redan den 20 februari, i behaglig tid för bevarandet av det
sken av samförstånd, som deltagarna funno opportunt att ej förlora.
I politiskt avseende var den; skriver en bedömare, »nästan blottad
på resultat, men full av betydelse». Detta paradoxala omdöme
motiveras ganska väl av de rätt torftiga redogörelser, som i europeisk press
givits för förhandlingsdetaljerna. De positiva resultaten tyckas ha
blivit: 1) ett konventionsförslag om enhetliga regler för neutraliteten i
sjökrig, varvid dock Förenta staterna reserverat sig mot det tilltänkta
förbudet mot armering av neutrala staters handelsfartyg; 2) ett
konventionsförslag om asylrätten, även detta med reservation från U. S. A.;
3) ett konventionsförslag om utlänningars rättigheter i amerikanska
stater, varvid Förenta staterna vägrat gå med på förbudet mot att låta
utlänningarna göra militärtjänst; 4) en resolution, fördömande alla
anfallskrig, och 5) en del opolitiska överenskommelser om främjande av
intellektuellt samarbete. Själva huvudfrågan däremot, om kodifiering
av de amerikanska staternas rättigheter och förpliktelser, blev
visserligen föremål för intressanta utskottsdebatter men måste till sist
uppskjutas till nästa konferens liksom den därmed sammanhängande
frågan om reglementering av metoderna för fredlig lösning av
interamerikanska konflikter. Här kom man ut på farliga gungflyn och drog
sig därför snart tillbaka till de allmänna vänskapsbetygelsernas fasta
men på det hela taget ofruktbara mark. De resultat, som här
nåddes, voro genomgående negativa. Förenta staternas förste
delegerade, förre utrikesministern Charles Evan Hughes, lyckades sålunda,
ehuru de amerikanska marinsoldaternas Nicaraguafälttåg pågick under
hela konferensen, hindra, att Nicaraguafrågan i direkt form upptogs
till debatt. Och i frågan om interventionsrätt strandade såväl de
trevande amerikanska försöken att få till stånd något slags principiellt
erkännande av en dylik rätt i den mellanfolkliga ordningens intresse
som även ett antal intresserade latinsk-amerikanska staters ivriga
bemödanden att i det västra halvklotets folkrättskodex få inskrivet ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0173.html
