Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSFREDEN 179
kan givetvis med fullt fog sägas, att i ett rättssamhälle hör
det till god ordning, så att säga, att tvister om tolkning och
tillämpning av avtal skola avgöras av domstol, om ej
förlikning sker. De nuvarande möjligheterna att få dylika tvister
avgjorda av domstol äro icke vidare inbjudande, och förslaget
innebär en fullt motiverad anordning att råda bot på detta
missförhållande.
Det är alltså det enda, som blivit över av det från början
kraftigt utbasunerade program, som valtal och andra
uttalanden gåvo vid handen. Innebörden av all god politik lärer
ju vara att åstadkomma det möjliga; den nuvarande regeringens
statskonst går synbarligen ut på att åstadkomma det minsta
möjliga. Det minsta möjliga av försvar, det minsta möjliga
av förnuftig skolordning och det minsta möjliga i avseende
på arbetsfredens tryggande.
Om man sökte göra något åt arbetsfreden på den enskilda
industriella arbetsmarknaden, stötte man på motstånd från
båda »de mäktiga parterna, arbetsgivar- och
arbetarorganisationerna samt deras inflytelsesfärer; det lät man därför alldeles
bli. Om man sökte göra något åt det kommunala
arbetar-problemet, så kunde man visserligen räkna på sympatier i
vida kretsar, men också på häftigt motstånd från
kommunalarbetarna och deras hjälptrupper. Den frågan begravdes
därför i en utredningsglaciär, som ej behövde tina upp med
det snaraste; då hade man ju visat sin goda vilja utan att
riskera något. Men lagstiftningen om rättstvisterna kunde ju
icke gärna någon ha något emot, då den ej betydde något
avsevärt; den gjorde man en kungl, proposition av.
Men om man trott, att detta minsta möjliga i fråga om
arbetsfreden skulle passera obemärkt av demagogiens rovfåglar,
så misstog man sig granneligen. De gälla ångsirenerna i
arbetarpressen släpptes omedelbart på, och si, vad som egentligen
endast är en synnerligen klar och enkel anordning, som utan
svårighet och beklämning kunnat läggas fram av vilken
socialdemokratisk regering som helst, blev med ens det
präktigaste klassförtryck, som önskas kunde, ett gefundenes Pressen
till sommarens valkampanj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
