Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Lagen om försäkringsavtal. Av Gunnar Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGEN OM FÖRSÄKRINGSAVTAL
DET GEMENSAMMA NORDISKA LAGSTIFTNINGSARBETETS
SENASTE RESULTAT
AV DIREKTÖREN, JUR. KAND. GUNNAR PALME
Hand i hand med samfärdselns utveckling och bildandet av
större politiska enheter har rätten utvecklats från
partiku-larism mot enhet för ett allt större geografiskt område. Klar ligger
denna utveckling beträffande svensk skriven rätt:
landskapslagarna fingo vika för landslagen, och denna samt stadslagen
ersattes av 1734 års allmänna lag. Men även med avseende å
sedvanerätten kan man skönja, huru för särskilda orter, trakter eller
landskap gällande sedvanor, ofta oberoende av likhet i fråga om
skriven lag, fått spridning inom ett vidare område, jå, huru
utländsk sedvanerätt i mån av samfärdselns tillväxt vunnit insteg i
landet.
Utan offer har denna rättens utveckling icke fortgått. I enskilda
landsändars liv djupt ingripande, för befolkningen dyrbara
rättsregler ha i rättsgemenskapens intresse uppgivits eller modifierats.
Men stora ha vinsterna varit. Den gemensamma; rätten, som varit
betingad av samfärdselns utveckling, har i sin tur utgjort en
hävarm för denna och har fördjupat kulturell samhörighet och
underlättat politiskt samgående. Den systematiska bearbetning av
rätten, som skett och måst ske i samband med rättens utveckling till
allt större likhet, har bidragit till rättssäkerheten och samtidigt
medfört uppkomsten av en nationell rättsvetenskap.
Mot bakgrunden härav kan man betrakta det sedan mer än
hundra år fortgående samarbetet i fråga om lagstiftning mellan
de tre skandinaviska eller, vad angår de senaiste nio åren, de fyra
nordiska rikena. De skäl, som lett till detta samarbete, äro
snarlika dem som för snart sexhundra år sedan föranledde
landskapslagarnas hoparbetande i landslagen. Skillnaden i kultur,
samhällsförhållanden och rätt landskapen emellan var troligen då icke
mindre än nu de nordiska länderna emellan, och den kulturella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
