Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING VICTORIA OCH ENGLANDS FÖRFATTNING 201
parlamentarismen fungera med en omvänd sällsk lag, som uteslöt
män från tronföljd. På dessa »exceptional conditions» byggde
den viktorianska parlamentarismen.
Allteftersom källorna öppnas till den viktorianska a?rans
historia blir emellertid bilden av drottningen och hennes politiska
roll mera tydlig och konkret. Den engelska kronans politiska
degeneration under Victoria blir icke den enkla, friktionslösa
naturprocess man förut velat göra den till. Mausoleet i
Frog-more och de minnen det manade fram var för drottningen en
källa till kraft; det var icke parlamentarismen, som där hämtade
näring. När hon böjde sig för Gladstones vilja, så skedde det
icke därför, att hans personlighet gjorde så starkt intryck på
henne, och när hon beundrade Disraeli, så var det väl knappast
för styrkan i hans intellekt. Det visar sig också, att drottningen
långt mera än man förut trott varit sysselsatt med statens affärer,
långt mindre än man förut anat varit skild från dessa och
upptagen av sig själv.
I drottningens liv är den första epoken, tiden fram till prins
Alberts död i dec. 1861, helt behärskad av gemålens
principfasta, systematiska och dock så kloka personlighet. Genom
prins Albert fingo drottningens ord en saklig vikt och betydelse,
som de eljest aldrig skulle ha ägt. Genom drottningen fingo
prinsens åsikter en formell auktoritet, som de icke kunde ha
vunnit på något annat sätt. Genom drottningen som ett
osjälvständigt medium spelade prins Albert med sin utomordentliga
flit och grundlighet och sitt inträngande politiska omdöme en
betydande roll i engelskt statsliv — även vid sidan av de
grånade statsmän, som omgåvo drottningen under fyrtio- och
femtiotalen. Peel, Russell, Aberdeen, Palmerston och Derby kommo
och gingo — men Albert gick icke. Han stod alltid vid
drottningens sida, och i skenet av den gröna lampa, vars konstruktion
han själv hade förbättrat, läste han offentliga aktstycken med
en flit och en omsorg, som ingen kunde efterlikna. När helst
ett viktigt steg skulle tagas, hade drottningen ett tungt vägande
memorandum i sina händer. Det engelska partiväsendets
splittring vid denna tid gav kronan blott ökade möjligheter att göra
sin ställning och sitt omdöme gällande. När Palmerston i dec.
1851 avlägsnades från Foreign Office, så var detta en naturlig
konsekvens av hovets verksamhet, låt vara att Russell icke ogärna
tog initiativet och ansvaret för att bli kvitt en självsvåldig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
