Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING VICTORIA OCH ENGLANDS FÖRFATTNING 203
Av särskilt intresse är emellertid den belysning breven ge
frågan om drottning Victorias politiska ställning under de år breven
omspänna, åren 1862—1885. Det behöver icke sägas, att dessa
år äro mättade med stora händelser — såväl i Englands som
i den europeiska kontinentens politik. Det är tiden för det tyska
enhetsverkets fullbordande och det franska kejsardömets fall och
för de allvarliga, krisfyllda slesvig-holsteinska och orientaliska
frågorna. Men det är också den tid, då Englands gamla ledare,
Palmerston, Russell och Derby, lämna den politiska scenen för
att efterträdas av Gladstone och Disraeli, en ny, mera
demokratisk tids främsta protagonister och antagonister. I verkets sista
del ha vi kommit tillräckligt långt fram i tiden för att få se
Joseph Chamberlain störa drottningens och kabinettets sinnesro
genom sin frispråkiga radikalism, för att få se glimtar av
Ran-dolph Churchills meteorliknande politiska bana och för att få
se en skymt av Arthur Balfour, då han för ett ögonblick lämnar
sin ungdoms pose av aristokratisk likgiltighet och riktar ett
skarpt hot mot ministären Gladstone. Kunde den ensamma
drottningen i denna krävande tid och bland dessa medtävlare spela
en politisk roll?
»The world is gone for me» skriver Victoria ungefär en vecka
efter prins Alberts död. Det föreföll till en början, som om de
orden voro bokstavligen sanna. Victoria syntes helt uppslukad
av sin sorg. »To the Queen it is like death in life», skriver
hon. Enligt Lees officiella biografi över drottningen skulle
ministrarna emellertid ha begärt av henne att hon ägnade de
politiska händelserna ett något större intresse. De skulle snart
bliva bönhörda. Redan den 14 jan. 1862 klagar hon i brev
till Russell över att man brutit mot regeln att låta drottningen
läsa depescherna innan dessa fingo avgå. Drottningen hade
återvänt till politiken, fast besluten att genomföra sin döde
gemåls oavslutade verk. Redan tidigare hade hon skrivit: »I am
also anxious to repeat one thing, and that one is my finn resolve,
my irrevocable decision, viz. that his wishes — kis plans —
about everything, his views about every thing are to be my
law/yy. Dessa ofta upprepade försäkringar imponerade kanske
icke alltid på omgivningen — var det väl möjligt för drottningen
att göra vad som endast med svårighet och endast ofullständigt
lyckats för Albert?
Det behöver ju knappast särskilt framhållas, att drottningen
16. Svensk Tidskrift 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
