Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 GEORG ANDREN
slog drottningen, att de försiktiga ministrarna skulle avlägsnas.
Det är ju icke lätt att konstatera, i vad mån drottningens
akti-vistiska iver kunnat påverka Disraeli, vars vittsvävande fantasi
helt visst även utan kungliga stimulanser skulle satt sig stora
mål före. Säkert är blott, att en akut kris kom efter långvariga
slitningar och att Derby såg sig nödsakad att lämna regeringen
— för att till sist fmna en ny boplats i det liberala partiet och i
en liberal regering.
Verkets nyutkomna tredje del är till större delen ägnad
Glad-stones stormiga ministertid under 80-talets första hälft. Vi få
följa drottningens fåfänga försök att bliva kvitt den man, som
väsentligen vunnit segern åt liberalerna, den gamle Gladstone.
Visserligen hade han, besviken och förbittrad, lämnat ledarskapet
för det liberala partiet redan 1875. Hans politiska passioner
hade emellertid vaknat på nytt och det visade sig snart, att där
Gladstone var, där fanns ledaren för Englands liberala parti.
Drottningens försök att vinna någon av partiets formella ledare
till premier måste misslyckas, ty Gladstone var den ende
nöd-vändige och han ville icke tjäna under någon annan, Hans
löften att stödja en liberal ministär gåvos med den uttryckliga
förklaringen, att sådana löften alltid måste stå »ön slippery
ground» och att deras räckvidd alltid måste begränsas av hans
övertygelse. De kloka män, som denna gång hade att handskas
med Gladstone, lorderna Granville och Hartington, visste vad
detta språk betydde. Drottningen fick bekväma sig till att
acceptera Gladstone som premier, ehuru hon förklarat, att hon »never
could have the slightest particle of confidence in Mr. Gladstone».
Än mer, hon fick fmna sig i att kända radikaler, sådana som
Joseph Chamberlain och sir Charles Dilke, gjorde sitt .inträde i
ministären, till trots av hennes varningar. Förgäves sökte hon
också hindra, att den nye lord Derby, premierns son, åter vann
inträde i ett kabinett, denna gång som sagt i ett liberalt. I skarpa
ord varnar hon för denne, »a most disagreeable and irresolute,
timid Minister». Det är minnena från Derbys roll i
Beacons-fields kabinett under den orientalska frågans mest kritiska skede
vid 70-talets slut, som stodo mellan drottningen och Derby.
Dessa minnen till trots blev han dock Gladstones kolonialminister
i december 1882.
Det behöver icke sägas, att Gladstones ministär icke var en
regering efter drottningens sinne. Den sista volymen av Victorias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
