Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 GEORG ANDRÉN
they change their policy according to every fleeting breath of
populär opinion». Var det icke Disraelis läror från hans opposition
mot Peel under 1840-talet. som drottningen här förkunnade för
den störste av Peels lärjungar?
Drottningen var outtröttlig när det gällde att varna, råda och
klandra Gladstone och hans ministrar. Med ett aldrig svikande
allvar och en aldrig felande vördnad besvarar Gladstone i långa
brev drottningens invändningar. Först när drottningen efter
Kartums fall och Gordons död i öppet — ej som annars
chiffre-rat — telegram uttalar sitt starka klander av kabinettets politik,
då först synes the grand old man ha reagerat. Att telegrammet
gjorde ett starkt intryck på honom veta vi redan av Morleys
berömda biografi. Nu se vi också, hur Gladstone i ett brev från
början av mars 1885 för en enda gångs skull låter de
vörnads-fulla vändningarna genomlysas av en fin och diskret ironi.
Drottningens starka och uppriktiga temperament tillät icke
alltid, att hennes klander kläddes i diskreta vändningar. Rakt
på sak säger hon oftast sin oförgripliga mening, med en sällsynt
förmåga att vara kort. Med en aldrig svikande iver klandrar
hon regeringen för dess underlåtenhet att hjälpa Gordon, med
en aldrig svikande omsorg granskar hon Ghamberlains
eskapader i radikala folkmötestal, och hon drar sig icke för att öppet
säga sin mening, att Chamberlain bör avlägsnas ur ministären.
Såväl denne som hans radikala kollega Dilke få också finna sig
i att giva för drottningen behagliga tolkningar av sina tal.
Den starkaste aversionen känner hon dock mot Gladstone själv.
När lorderna Hartington och Granville i april 1880 kallades till
drottningen för att mottaga uppdraget att bilda en liberal
ministär, så gjorde hon i sanning ingen hemlighet av sin uppfattning
om Gladstone, och de ädla lorderna synas i viss mån ha delat
densamma. I brev till Granville utgjuter hon alltemellanåt sin
indignation över en statsman, som låter regera sig av »public
fancy and whims» och som därför omöjliggör »all maintenance
of principle, all dignity and prudence». Icke ens Gladstones
maka blev förskonad för en litania om det gladstoneska
kabinettets misslyckade politik.
Den vanliga bilden av drottning Victoria såsom den ideala
parlamentariska monarken tål helt visst att åtskilligt revideras.
Inga funktioner försummade drottningen så som de
representativa — och dessa skulle ju enligt den parlamentariska doktrinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
