Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Nyare personhistoria. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 223
Det levde på 1840—50-talen samtidigt tre grevar, generaler och
serafimerriddare Löwenhielm, alla mer eller mindre aktiva diplomater
och alla med Carl bland sina dopnamn. En koncentrerad lista över
deras personer och meriter skulle se ut så här: L., Gustaf Carl
Fredric, * 1771, general och kavalleriinspektör, minister i Paris; L., Carl
Axel, * 1772, generallöjtnant, f. d. minister i Petersburg, statsråd;
L., Carl Gustaf, * 1790, f. d.,minister i Wien, generallöjtnant.
Onekligen har det sin besvärlighet att hålla åtskillnad på dem, när man
i tidens handlingar ser den ene eller andre dyka upp. Måhända ger
det bäst ledning att säga, att de båda förstnämnda voro söner av den
sköna och kloka Augusta von Fersen, samt att hennes man, ministern
och hovkanslern Fredric Adolf L., var farbror till kaptenen och
innehavaren av Långs fideikomiss Carl Gustaf L., vilken var far till den
sist i raden nämnda. General Carl Gustaf L. kallar följaktligen de
båda excellenserna L. (Gösta och Carl Axel) sina onklar.
Med brödraparet Löwenhielm sysselsatte sig samtiden livligt ända
från deras inträde i världen, enär det öppet sades, att deras börd
var kunglig; med åren skulle de själva ge samma värld mycket att
säga, ty på de höga poster, till vilka de med ovanlig snabbhet
förflyttades, visade de mycken duktighet, samtidigt som deras
personligheter hade egendomliga drag, vilka med sin utpräglade ton av rococo
imponerade i borgerlighetens tillvaro. Generalen Carl Gustaf hade
föga gemensamt med sina onklar vare sig i utseende eller andlig
begåvning. Han var otvivelaktigt en äkta Löwenhielm med direkt och
relativt kort ättelinje från rivande, energiska ämbetsmän och
framgångsrika brukspatroner. De ärvda dragen fullständigade han sedan
genom uppfostran i revolutionstidens knektskola, vilken gav en helt
annorlunda stram och koncentrerad militär typ än den elegante,
levnadsglade hovmannen-krigaren, som det gustavianska skedet
frambragte. För hans båda onklar var det naturligt att ända även ett
allvarligt gräl med raljerande skämt, vars muntra ton avsevärt
lindrade stötens skärpa. C. G. L. var bitter och allvarlig, på gränsen
till tungsinthet, därför slog han hårt och utan att förut draga på
några silkesvantar. Den popularitet, som i alla öden följde
»excellensen Gösta» och »excellensen Carl Axel», fick han intet av, han var
fruktad, tidvis och på sina håll rent av hatad, men också respekterad
som duktig fackman och oförtruten chef, vad som än lades i hans
händer.
Bilden bör kompletteras med upplysningen, att Carl Gustaf
Löwen-hielms far, som slöt sig till adelsoppositionen mot Gustav III, i
vredesmod tog avsked ur krigstjänsten samt, efter vad det vill synas
skäligen förgrämd, sedermera huvudsakligen intresserade sig för att samla
timliga håvor. Att Gösta och Carl Axel L. däremot hörde till Gustav
IILs närmaste beundrare fcehöver knappast utsägas. Vid början av
sin karriär fick Carl Gustaf föga stöd av fadern men omhändertogs
desto mera av onklarna, drogs sålunda in i deras krets och kom
genom dem in i både diplomati och hovtjänst. Han var adjutant
hos Carl Axel L. på dennes märkliga beskickning till Petersburg, följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
