Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Nyare personhistoria. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 LITTERATUR
honom sedan under krigsåren 1813—14 och blev efter hemkomsten
kavaljer hos prins Oskar (Oskar I) samt med tiden hans stabschef,
innan han användes för självständiga diplomatiska uppdrag. En del
upplysningar om hans ställning till kung Oskar under dennes
regeringstid har undertecknad publicerat i boken Oskar I, Napoleon och
Nikolaus.
Över sin levnadsbana har Carl Gustaf Löwenhielm författat ganska
vidlyftiga memoarer — liksom Fersens och drottning Charlottes
dagböcker skrivna på franska — vilka hans dotter fru Natalie Rosensvärd
begynt översätta och publicera. Tidpunkten, då dessa minnen
nedskrevos, framgår ej med tydlighet. Stundom, särskilt vid viktigare
tillfällen under sina senare år, gjorde han omedelbart dagboksartade
uppteckningar om det han varit med om, tydligen för att nyttja dessa
som stöd för sina memoarer; mycket möjligt är, att detta var en
under diplomattiden förvärvad lovvärd vana, och i så fall kunna hans
»Souvenirs» göra anspråk på större exakthet, än dylika som regel
äga. Härmed må nu vara huru som helst, för den läsare, som ej
syftar till historisk forskning, äro memoarerna i varje fall intressanta
nog. Deras första del gäller ungdomsåren fram till 1823, då förf.
först med sin onkel och sedermera som kronprins Oskars följeslagare
hade tillfällen att se ovanligt mycket av tidens märkliga personer och
händelser. Den senare delen berättar om diplomatisk tjänst åren
1824—33, först i Konstantinopel, därefter i Wien. Läsaren är kanske
böjd att något betvivla Löwenhielms lämplighet som diplomat, ty
hans militära korrekthet och rastlösa arbetslust voro åtminstone på
den tiden ej just de egenskaper, som mest befordrade gott umgänge
med kollegerna. Särskilt under det långa dröjsmålet i dröjsmålens
land Turkiet klagar han med bitter otålighet över omöjligheten att
komma till resultat. Men kanske var det till sist nämnda drag, som
imponerade hos Höga Porten? I varje fall hade L. triumfen att år
1827 snabbare än någon annan av de utländska sändebuden
genomdriva en konvention om svenska och norska fartygs sjöfart på Svarta
Havet. Det ljuder högst underligt i våra öron, när traktatens
inledning åberopar de båda makternas trogna vänskap »conformement au
traité, conclu Tan de grace mil sept cent trente sept» — det är
sålunda hattarnas berömda allians, som alltjämt spökar, och bakom den
skymtar oundgängligen Karl XILs skugga.
Det långa uppskovet i Turkiet nyttjade Löwenhielm flitigt till att
se sig om i det underliga främlingslandet, varvid han ofta i akvarell
fäste intrycken i minnet; dessa och andra illustrationer förhöja
publikationens värde. Under allt längtade han intensivt hem eller till något
mera märkbart givande verksamhetsfält. Hemkommen mötte ban
bekräftelse på rykten, som trängt till honom, om hans makas otrohet.
Om detta pinsamma kapitel, där kronprinsen själv var den första
förfördelande parten, yttrar han sig i den nu tryckta berättelsen diskret
nog, kanske mera diskret än i originalhandskriften. Fråga är väl,
om icke prins Oskars ställning till L. äger sin direkta parallell i
hertig Karls (Karl XIII) till Fredric Adolf L. Men den nya grevinnan L.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
