Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Prosten Schönbeck och hans memoarer. Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 227
äga kännedom om allt vad som hände och skedde inom hans vidsträckta
intressesfär. Redan i prästeståndet kallades han något spydigt för A
11-vetingen; han var faktiskt och betraktade sig även själv som ett
levande politiskt lexikon. Flerstädes antyder han sålunda, vilken nytta
han kunde göra sina partivänner genom att i en hel rad av ärenden veta
allt vad som sedan 1830-talet hade passerat.
Schönbecks vetgirighet var emellertid ingalunda av det passiva slaget.
Han var inte den som endast satt och lyssnade och antecknade.
Förhållandet var tvärtom det motsatta, såsom några från hans brev
hämtade exempel kunna visa. Vid en resa som statsrevisor — i vilken
egenskap han tydligen var i sitt esse — for han sålunda före sina kolleger
för att få snoka mera i fred. Vid 1877 års riksdag säger han sig ha
ordnat så, att han efter varje sammanträde i försvars- och
statsutskotten fick tillförlitliga uppgifter om allt som förekommit. På
sommaren samma år reste han till Köpenhamn, där han sedan gammalt
hade många försänkningar, och ämnade, som han skriver till en av
sina vänner, stanna där »ett par dar, eller till dess jag har fullt reda
på ställningen inom båda (de politiska) lägren». Åtskilliga år senare
förklarar han för en annan vän och mycket framstående politiker, efter
att som vanligt ha berättat några elakheter om kung Oscar, att så snart
något nytt höres från Fyrkanten »skall du strax därom få besked. Vi ha
öron överallt». Brevskrivning var livet igenom hans käraste
sysselsättning. Genom en ytterst omfattande korrespondens höll han sig ständigt
å jour med vad som hände och skedde, och meddelade själv frikostigt
vad han lyckats uppsnappa.
Och likväl äro hans memoarer i sin helhet en besvikelse. Det är
icke svårt att säga varför. Författarens huvudintresse ägnas så påtagligt
åt anekdoter och personskvaller att snart sagt ingenting finnes till övers
för skildringen exempelvis av en tilldragelse eller ett historiskt
sammanhang. Källvärdet hos arbetet sådant det nu föreligger är även mycket
ojämnt. Typiska memoarelement av mycket dubiöst innehåll stå sida
vid sida med synbarligen noggranna, ofta daterade anteckningar. Ett
av de mest roande partierna utgör för övrigt ingenting annat än
Schönbecks uppteckning av den berömde läkaren E. Z. Munck af Rosenschölds
minnen. Då man söker kontrollera de faktiska uppgifterna visar det sig
kanske lika ofta att de äro riktiga som motsatsen. Själv har Schönbeck
högtidligen deklarerat, att han i sina uppsatser icke meddelat annat än
han »upplevat eller haft ,all anledning att anse händt och sannt vara». Man
har icke orsak att antaga, att han medvetet brutit mot denna regel.
Men däremot måste nian fastslå, att han okritiskt godtagU allt för
mycket av det som roat eller passat honom, samt därjämte, att memoa
rerna huvudsakligen tillkommit på hans ålderdom, då minnet liksom
omdömet nödvändigt måste ha varit något försvagat och stilen mist
åtskilligt av sin forna skärpa. Detta framgår naturligtvis redan vid en
granskning av föreliggande opus och blir än tydligare vid en jämförelse
med hans brev, vilka — utom i stilistiskt avseende — måste sägas stå
på ett högre plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
