Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Prosten Schönbeck och hans memoarer. Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 LITTERATUR
11 aug. 1840 och vilket Schönbeck delvis avtryckt (sid. 45f). Efter
att ha skildrat Tegnérs sorgliga tillstånd under den nyss utbrutna
sinnessjukdomen fortsätter emellertid Berlin: »Ditt hat och din ovilja emot
honom och hans familj må vid tanken på, huru beklaglig han nu är,
alldeles utslockna till sista gnistan».
Detta uttalande till Schönbeck bevisar visserligen icke, att
denne drevs av hat emot Tegnér, ännu mindre att han gjorde det 38 år
senare. Likväl utgör det tillsammans med vad som nyss anförts och i
betraktande av hela tendensen i Schönbecks skildingar av Tegnér och
hans son Christoffer en kraftig varning emot att utan vidare bygga
på hans uppgifter om den store skalden och dennes närmaste. En annan
sak är att man för den skull ingalunda bör gå till den motsatta
ytterligheten och kategoriskt förklara hans uppfattning av Tegnér för
komplett värdelös. Schönbecks framställning har sålunda ej besvarat de
dunkla frågorna om »krisen i Tegnérs liv» omkring 1825, men har
åter strukit under deras tillvaro och, synes det, även påvisat vikten av
att de ej längre undanskjutas utan göras till föremål för allsidig
prövning. Början därtill har ju f. ö. redan gjorts genom prof. Gadelius’
undersökning, omnämnd i denna tidskrift 1927, ss 365—368. Att en
sådan på många punkter kan giva Schönbeck rätt är alls icke uteslutet;
därom kan man ju tillsvidare hava rätt att tro vad man önskar.
Sin största betydelse liksom ock sitt egentliga raison d’étre som lektyr
har den nu utgivna volymen som tidsskildring. De roande om också inte
alltid särdeles uppbyggliga bilder ur »herrarnas», d. v. s. ämbetsmännens,
godsägarnas och prästernas, liv och leverne under den gamla goda tiden,
deras inbördes umgänge och deras ofta minst sagt ogenerade förhållande
till allmogen, vilka Schönbeck con amore tecknat, äga helt visst ett
stort och bestående värde. Om icke annat kan hans bok lära kanske
alltför fordrande medborgare i nutidens mönsterstat, hur ofantligt vårt
folks materiella, hur betydligt dess andliga och hur märkbart dess
moraliska standard stigit under de sist förflutna hundra åren.
Sist några ord om själva editionen, emot vilken vissa anmärkningar
måste riktas. Frånvaron av personregister är i ett arbete av denna
art en alldeles oursäktlig brist. En verklig kommentar saknas praktiskt
taget fullständigt. Många, kanske de flesta, av de förklarande noterna
äro icke utgivarens utan gamle Schönbecks, något som dock ingenstädes
påpekats. Sovringen av materialet samt troheten mot grundtexten
undandrager sig delvis bedömande, då boken tryckts icke efter det i
offentligt förvar vilande manuskriptet utan efter familjen tillhöriga avskrifter.
Så mycket torde dock vara obestridligt, att arbetet uteslutande skulle
ha vunnit på ett strängare urval. Företalet är en ledigt skriven
kompilation och fyller mycket väl sin uppgift att giva en teckning av prosten
Schönbecks person och verksamhet, men skämmes av flera ganska
onödiga sakfel.
Edvard Thermcenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
